Lordens döttrar.) Af fors. till Slottet East Lynne. — Ni skulle tro detsamma som jag, om ni såg dem tillsammans. Han är alltid tillsammans med henne och är säkert betagen i henne. Vid stranden, på promenader och i salongerna är han alltid vid Helen Våughans sida. Några tro, att generalen ej vill ha honom till måg, derföre att han är läkare, men jag deremot tar för afgjordt, att detta uppväges af båronetsvärdigheten. Det vore vil, om han ville ha henne, ty hon är dödligt kär i honom. Lucy bleknade och parasollen gjorde mätken i sanden på måfå. Var detta sannt? Under de sista månaderna hade hon lefvat i en ljuf paradisisk dröm, som hon ej gjort sig besväret att analysera. Allt hvad hon visste var, att då hon hörde Frederick Greys steg, all hennes blod ilade genom ådrorna, att hans närvaro försatte henne i hänförande salighet, att hans röst var ljufvare för henne än den ljufvaste musik, och att når hans hand vidrörde henne, alla hennes fibrer genombäfvades. Kärlekens solbeglänsta flod hade stigit till sin höjd, och hon hade hoppats att ebben aldrig skulle inträda. ) Forts. fr. N:o 263.