Göteborgsposten – 12 november 1864, sida 2

gelska tolket. gora vi nar ev atv å7 4:0 Times senaste artikel i ämnet: Danmark förlorar Slesvig och Holstein, det belar 17 millioner rår, hvilka skola utpressas af ett Ik, som redan är ruineradt genom oerhörda milira utsugningar, och det har emot folkrätten erhålpyälagan, att försona en orätt, genom att betala ittningspenningar åt preussiska skeppare, derför t det utöfvat en krigförande makts otvifvelaktiga tt att i krigstid uppbringa fiendens skeppVi äro visserligen vana vid att se den starke örtrycka den ige, men vi kunna ej minnas ett nda exempel på, att så mycken grymhet varit blanad med så mycken trolöshet och att folkrätten kränkts handNov. trolig marr gesa på c förhe Ster. å ett så i ögonen fallande sätt genom et r ngssätt, hvartill man i början sökte en fö änning H Ä Ä ... I mot enom att åberopa sig på rätt och rättvisa. Det är l 3 begripligt, huru man kunde tro det värdt att till ett Så 1 ådant pris förvärfva den territoriala utvidgning, som snar je tyska makterna ernått, eller en än så stor popu-nmner aritet och inflytande. J Preussen har visserligen vunnit det lilla hertigrys lömet Lauenburg, och det kan väl antagas, att Tyskhad and på ena eller andra sättet forvärsvar allt, hvad der Danmark förlorat, men sådana prositer äro dyrköpta, lå segern härleder sig från en politik, som uppenbarDul igen trampar hvarje hänsyn till rätt och rättvisa unput ler fötterna och helt enkelt låter allt, som en gång nen var Europas rätt i teori och praxis hos alla nationer, ger både stora och små, bero al hvem som kan kraftihan vast föra svärdet. Preussens handlingssätt kan möjdoc ligen vara mycket förständigt, såframt det är fullkomligt säkert om, att det alltid skall ha makten på ge! sin sida, att det aldrig skall möta en motståndare, förl som är starkare än det sjelft, och att det grundat en sijtal å fast öfverlägsenhet i militäriskt hänscende öfver I . 2 . mn I AOC alla andra nationgr på kontinenten, att det kan förakta de afseenden vid rättvisa och barmhertighet, som alltid påkallas af den svage mot den starkes öfverI sto våld. Men om historien och framför allt dess egen I url historia påminner det om, huru föga man kan lita vin på att alltid förblifva i besittning al den makt, som 1 det nu missbrukar, gör det visserligen klokt i att taga i I Ste öfvervägande, hvilken barmhertighet det å sin sida har s aft att vänta, om det skulle drabbas at den olyckan att få föra I fal ett olyckligt krig. Den behandling det led af Napoi Jeon, väckte så stor förbittring inom Europa, att man om häri sett en af de vigtigaste orsakerna till hans fall; he men Preussen har i sin behandling af Danmark utisål lika hög grad öfverskridit Napoleons stränghet mot un det sjelft, som det står tillbaka för honom i alla den militära maktens attributer, fastän dessa icke voro i me stånd att skydda honom mot de märkvärdigaste nederlag och nästan oerhörda olyckor. tic Köln. Zeit. innehåller en anmåärkningsvärd uppsatts öfver den politiska stämningen i Danmark. al en itysk resande. Förs. framställer deri Danmarks ställning som den bedröfligaste i hela Huropa genom de olyckliga partisplittringar, hvari det är försänkt. Må danska folket se sig väl töre! Enighet är mer än någonsin af nöden, och må åtminstone alla skiftningar af det liberala partiet slå sig tillsammans för att möta den reaktionära hydrans angrepp. Ett af dennas vapen är att framställa landets förhållanden som ett kaos, ja, anarki, för att dermed likställa Danmark med Polen och med en mesistoselisk logik förklara dess oafhängighet som egen stat omöjlig och farlig för Euro-Jo pas lugn. Inför en sådan syn skall man ilu Europa lugnt se konungamakten taga kraf-Tt tiga steg och inskränka en frihet, som man su vetat framställa såsom statsupplösande. Dåfl I konungamakten är reaktionär, skall dess me-le del att åter stadga monarkien naturligtvis vara reaktionens, tientligt mot trihet och framåt, skridande, och statskuppen i denna anda skall måhända bli ett önskningsmål i Europas ögon. De framställningar om Danmarks förtviflade ställning, som vi kunna vänta snart skola bli synliga i den trämmande pressen skola ge reaktionen medel i händerna och arbeta i dess intres Här omnämnda artikel i Köln. seit.sast vänligt sinnad mot Danmark, skall dock verka i denna riktning, mot fört:s egen afsigt måhända. I slutet at sin artikel yttrar ; BERETT han följande: e I stark tillväxt är i Danmark det skandinaviska il partiet, och särskilt tillhör en stor del al de mera bildade klassernas ungdom detta. Alven inom armåens och ännu mera flottans officerskår skall antalet af anhängarne till en skandinavisk union vara i stor tillväxt och officerarne uttala öppet, att Danmark endast i förening med Sverige och Norge kan hoppas att åter komma till sin forna glans samt bli en stark landtoch sjomakt. I Köpenhamn hoppas man äfven af en anslutning till det närlägna Sverige handelns tillökning och ett stigande välstånd, hvilket annars måste afgjordt gå tillbaka, då Danmark ej mera kan draga fördel af det rika Slesvigholetein. Inuti landet, der den gammuldanska stoltheten ännu är särdeles starkt rotad, är man afgjordt fientlig(?) mot detta skandinaviska parti och anser dess anhängare för förrädare mot Danmarks oafhängighet. Under det landet är söndradt af de skiljaktigaste, hvarandra sinsemellan på det bittraste hatande partier, äro dock alla hvarandra temligen lika i sitt omdöme )eI öfver Christian IX. Erkedanskarne hata honom, emead dan han är tysk och har tyskt sinnelag. De påstå, la-Jatt konungen endast genom londonerprotokollet påtvingats landet; men nu, då detta förlorat sin giltighet, har dermed äfven hans rätt till tronen upphört, Det demokratiska eiderdanska partiet hatar honom som absolutist och förebrår honom hysa förkärlek för ett snart väntadt statssteck, under det åter det strängt monarkiska partiet beskyller honow för svaghet, emedan han ännu icke utfört denna statskupp, som ensam kan rädda landet. Armten är msen öfver, att konungen under kriget ej uppehöll sig tillräckligt hos densamma och i allmänhet föga bekymrade sig om pan der de militära intressena, och på flottan hånar man hosva nom rent af. Jag har ingenstädes i Danmark sett gra konungens portträtt(?), ingenstädes hört nägot beröm öfver honom, och det tyckes nåstan som om han allnddeles icke mera existerade för danskarne. så föga tän. ppker man på honom. ha Det saknas helt och hållet någon punkt, vid hvill ken man kan fasthålla, för att beräkna, huru dett: bedröfliga virrvarr en gång skall sluta. Jag hyse dock den öfvertygelsen, att Danmurk efter många häf tiga politiska stormar, hvilka det i alla händelse annu skall ha att genomgå, likväl skall till slut kom