Göteborgsposten – 11 november 1864, sida 1

ket för hvar och en, som sett den. Miss Vaughan såg på henne. och mr Grey der hon stod på afstånd, och hon trodde, att hon då såg tecken till ömsesidig kärlek, om hon någonsin sett dem. Miss Vaughan bedrog sig icke. Frederick (irey och Lucy Chesney hade längesedan fattat djup kärlek för hvarandra. Genom att föra Stephen Grey till lady Oakburn såsom läkare, hade lady Jane eller, rättare sagdt, Judith, föranledt en personlig bekantskap mellan de begge familjerna, som mognat till en nära och varaktig vänskap. Lady oakburn, hvars tillgångar ej motsvarade hennes rang, hade lefvat indraget i huset vid Portland Place och uppfostrat Lucy och sin lille gosse, och hon hade varit mera böjd för att umgås i stillhet med några vänner än för att blanda sig i större och anspräksfullare kretsar. Nu, då Lucy kommit ut i verlden — hon hade presenterats för drottningen våren förut — hade hon börjat att vara med litet mera,jämen inga nöjen i verlden kunde afbryta den långvariga vinskapen med Greys. Denna vänskap hade burit sina frukter, ty Lucy Chesneys hjerta hade fästat sig vid den unge intagande man, som nu lutade sig öfver henne hviskande sina ljufva ord. Läkare ha förkärlek för särskilta badorter; en doktor förordar en badort och en annan rekommenderar en annan dylik. Sir Stephen Grey favoriserade Seaford. Hans hustru reste dit vanligen en gång om året, och sir Stephen rekommenderade detta badställe för alla sina patienter, men isynnerhet för dem, hvars sjukdomar voro mera insillade än verkliga. Det var han, som sagt till lady Oak