Göteborgsposten – 10 november 1864, sida 2

Det var ett märkvärdigt stigande i graderna, säger måhända läsaren. Ja, det var det, men öfvergangen hade, Jag upprepar det, varit lätt och gradvis. Hans bosättning i London blef vändpunkten i hans öde, och under de följande åren tillväxte hans anseende oupphörligt. Han erhöll först praktik och gjorde sig känd; huru vigtigt detta är för en läkare och isynnerhet en läkare i London, lärer erfarenheten. Sedan togs hans skicklighet i onspråk för den kungliga familjens räkning, och drottningen gjorde honom till riddare. Och för ett år sedan hade han erhållit ett diplom, som försäkrado Stephen Grey och hans arfvingar för evärdeliga tider om baronetsvärdigheten. I hufvudstaden fanns näppeligen någon läkare, som kunde mäta sig i popularitet med Stephen (irey och säkerligen ingen, som så hastigt gjort lycka. Frederick hade, såsom redan blifvit nämnat, lärt sin fars yrke. Han skulle snart taga medicine doktorsgraden. Hans medicinska studier hade fått on annan riktning, ty då sir Stephen fann sig gynnad af lyckan, ansäg han sig böra sända sin son till Oxfords universitet. Det var ej besynnerligt, att denne var eftersökt af de unga damerna på Scafords strand. Han var arftagare till en baronets titel och betydlig förmögenhet, ty sir Stephen lade sig till godo stora summor. Och när dertill kommo hans personliga företräden, hans förträffliga karakter och hans intagande väsende, så är det ej besynnerligt att han ansågs vara en man vil värd att viuna. Lady Grey, hvars helsa ej förbättrats, hade kommit till Seaford i sällskap med sin son, för att njuta af hafs