2—— s—— ——— —— — — —— Bref srau Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 6 November. Lågorna och vågorna at detta haf af ljus och menniskor som svallade och brusade i fre dags atton ha gått till hvila och endast det kära minnet är qvar at denna folkfest, så vacker och djupt betydelsefull till sin anledning, så utomordentligt lyckad i anordningarne. Aldrig förr har hufvudstaden visat sig så strålande skön och, man kan väl säga, aldrig törr har Stockholms befolkning visat en så värdig hällning. Stilla och ordningsfull böljade den fram på de klart som på ljusa dagen upplysta galorna, den oändliga filen af vagnar, som blott kunde fara i gående och ofta måste stanna 15—20 minuter på samma ställe, följde noggrannt polisens humant gitna tillrättavisningar, intet störande buller eller skoj märktes: hela befolkningen tycktes vara genomträngd at vetydelsen af den testlighet den firade. Ni kan tycka att detta beröm är öfverdrifvet, men jag tror ej det och jag dömer blott etter hvad jag med egna ögon iakttagit. Det ligger ej inom en enda mans hötva att kunna beskrifva alla detaljerna at denna illuminationsatton; för att kunna riktigt göra detta fordrades nära nog sjumila stöflar och Argusögon. Hade alla dessa många gator, gränder och torg, som vår hutvudstad innesluter, varit folktomma, skulle det ändå varit omöjligt att på 2—3 timmar trafva genom och öfver dem alla, men nu i denna menniskomassa som myllrede fram, kunde man omöj ligen annat än här och hvar få se dessa gas och ljus-dekorationer, dessa transparanger, flaggor, inskriptioner, sköldar och vapen. Dertill hade fordrats en allestädesnärvaro, som at en stackars dödlig ej kan rimligtvis begäras.