Göteborgsposten – 8 november 1864, sida 2

Följaktligen gjorde Lucy Jane sällskap till Södra Wennock. De reste andra dagen efter begrafuingen. Laura var tyst under färden och harmsen, då hon tänkte pa de ledsamma nyheter, som hon hade att berätta sin man. En gang vände hon sig mot Jane i vagnen och sade ganska hvasdt: — IIvarför sade du mig aldrig, att du frågat a pa om Clarices sönderrifna biljett? Det ser ut som om ingen brydde sig om mig. Jane Chesney suckade vemodigt och svarade. — Jag vet icke hvarför jag ej gjorde det. Säkert är, att jag ej gerna talar om Uarice, och dessutom var saken lika dunkel. De anlände lyckligt och väl till Stora Weunock. Laura hade icke underrättat sin man om sin ankomst, i följd af de obehagliga underrättelser hon medförde. Följaktligen väntade ingen vagn dem, och vid statiouen stod blott omuibusen och en cuda hyrvagn. Judith skyndade sig mot den senare för att lägga beslag på den, men kom för sent. En vacker yngling hoppade upp i den före henne. Det var Frederick Grey. Åh, master Grey, sade hon missbelatet till yuglingen, som nu var läng nog att kunna göra anspräk på att kallas mr Grey, ehuru Judith brukade den gamla benämningen. Ni vill väl afstå hyrvagnen, sir? Tror du det, Judith? svarade den unge herrn skrattande. ber är omnibusen för dig. Det iär icke för mig, master Frederick. Damerna äro här.