Göteborgsposten – 7 november 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sorf. till Slottet East Lynne. — Jag uppehåller mig i London några dagar, sade hon och jag ville göra er bekantskap före min afresa. Jag visste icke, att det skulle misshaga er. — Det misshagar mig icke. Det är ett nöje för mig att se er här. Är Lewis i staden med er? — Ni kan väl inse, att han i det fallet skulle kommit. hit, sade Laura tvärt. Jag blef kallad till staden af en sorglig anledning. Min far låg på sin dödssäng, och när jag kom, var han redan dödöd. — Er far? Jag ber om ursäkt, jag minns icke rätt hvem — — Earlen af Oakburn, svarade Laura stolt och mycket förtörnad samt knappt i stånd att tro, det hans glömska ej var låtsad. — Earlen af Oakburn — jaha. När jag läste, att han var död, förekom det mig, som om jag hade något särskildt skäl att minnas det namnet, men jag kunde ej erinra mig att han var far till min sons hustru. Ni tycks förargad min vän, men om ni hade så mycket att göra som jag, skulle ni icke undra på att jag glömmer saker. Jag Forts. fr. N:o 258.