Göteborgsposten – 5 november 1864, sida 2

Göteborg d. 3 November 1864. En bankett kommer enligt hvad annons i dagens tidning tillkännagifver att nästk. Måndag i börsens sestivitetslokal gifvas för de till bevistande af festligheterna härstädes inbjudna representerna af Kristiania stadstullmäktige, tillika med de trån Stockholm och Kristiania återvändande deputationerna. Anteckningar för festen, hvilken börjas kl. 7 e. m., kunna göras i Gumpertska bokhandeln intill kl. 4 e. m. idag. Olyckshändelse. Från Fjellbacka skrifver Red:s korresp. d. 2 dennes: Förl gårdag utgick fiskaren Andreas Johansson i Taskan, med tvenne minderåriga gossar, den ena 15 den andra 16 år gammal, söner ull Olot Andersson, ull Sotesjorden för att draga sina backor; men då de ej hemkommo och efter det stycken af båten funnits, har man kommit till den sorgliga visshet, att de drunknat på nämnde tjord, troligen derigenom att båten blitvit förfylld med vatten. Andreas Johansson, som med samma båt vid Håskär 1852 med egen litsfara bergade 5 man at norska briggen Johannes besättning, fann nu nära samma ställe sin grat i vågorna. Han efterlomnar hustru och 5 barn i torftiga omstindigheter. De norska deputerade till Stockholm ankommo dit i förgår med ord. bantåget. Trafikdirektören kapt. Troili åtföljde dem till Wretstorp, der trafikdirektören vid törsta distriktet Wallin var till mötes och medföljde fram till hatvudstaden. En första klassens salongsvagnu var ställd till de inbjudna norska gästernas disposiwion och taggning skedde vid alla stationer under vägen. Bannallen på Sodermalm hade blifvit enkelt dekorerad med omvexlande svenska, norska och unions-vapensköldar samt derötver jernvägsflaggor. På stationshuset flaggades vid framkomsten. Inalles voro 33 första klassens och 5 andra klassens platser för gästernas räkning beredda. Hrr deputerade blefvo vid Stockholms jernvägsstation mottagna af resp. värdar. En varmbjertad uppmaning, undertecknad af den vördnadsvärda signaturen F. B. (mill Fredrika Bremer), läses i N. Dagl. Allehanda för i Thorsdags, hvilken vädjar vill allmänheten om insamlandet al medel till upprättandet at asyler, hvilka kunna bereda hus och hem för aktningsvärda personer, som alderdom och fattigdom gjort husvilla. Ettt bättre minne af Föreningsdagen d. 4 Nov. 1864 skulle ej kunna gifvas, än att, såsom den ädla törs. säger, ri alla Sveriges städer härefter det måtte tinnas ett hus, om än ringa, till hvars festligt illuminerade fönster man hvar afton den 4 November skall kunna blicka upp och säga: Se detta är ett sken at den stora illuminationen den 4 November 1864; Då grundades denna asyl, der nu lyckliga åldriga tacksamt år från år fira minnet af Sveriges och Norges guldbröllopssest! Nya taflor af Tidemand. Den berömde norske målaren har nu återvändt till Kristiania etter en tur till Schweiz och har målat en ny tafla ur norska folklitvet, som han kallar Bedstemoders Brudekrone. På lottet, der alla familjens dyrbarheter förvaras, den gamla mormodern vid den öppnade kistan, hvarur hon har framtagit brudkronan, som hon tör långa tider sedan bar på sin hedersdag och som nu ligger insvept i en glänsande duk, hvilken hon med ena handen lyftar på i det hon visar det skinande smycket för sitt barnbarn, en liten flicka om 12 år, hvilken ligger på knä på pallen framför mormor och slår händerna samman af beundran öfver huru vacker mormor måtte ha varit som brud. En liten gosse smyger sig tätt intill henne, i stum åskådning af all denna herrlighet, och på goltvet, vid kistan, sitter ett 2 års barn, som fatt tag i en hop gammal grannlåt, hvarmed det leker. Rummet är behängdt med täcken och annat dylikt som brukar förvaras på loftet i den norska bondens hus. — 1 Berlin har nyligen varit ulställda den at kongl. galleriet i Königsberg för ett par år sedan af hr Tidemand beställda taflan — en nägot varierad kopia at den tafla af samme konstnär, föreställande en nattvardsgäng, som eges af hr Carnegie i Skotland — samt en annan liten målning, som Tidemand i fjol utförde för en konsthandlare i Berlin. En konstkritikor i nämnde stad, d:r E. M. Niegel, har i en utörlig anmälan at -Nattvardsgängen på det fördelaktigaste derom uttalat sig, i det han kallar den nein Hauptwerk der Åusstellung.