Göteborgsposten – 5 november 1864, sida 1

ILordens döttrar.) Af sors. till Slottet East Lynne. — Jag mins hans ord mycket väl, fortfor lady Oakburn. Och jag längtade mycket efter att få veta hvilka bekymren rörande lady Clarice voro, men jag ville icke göra någon fråga derom. — Jag inser, sade Jane suckande, jag börjar inse, att vi aldrig skola finna Clarice. — Det är orimligt, svarade Laura. Hon kommer säkert att finnas, död eller lefvande. — Död elller lefvande, upprepade Jane halfhögt. Ja kanske — men icke lefvande. Laura tyckte bättre om lifvets solbeglänsta punkter än om de mörka, och hon såg sällan saker i svart. Dessa sorgliga aningar förekommo henne orimliga. Jane vände sig till lady Oakburn och berättade henne hela Clarices historia från början till slut. Den gjorde djupt intryck på lady Oakburn; hon tyckte sig aldrig ha hört något så besynnerligt som att Clarice så länge ej kunnat finnas. På Jane berättade historien omnämnde hon i förbigående drömmen om Clarice, som så oroat henne. Laura,