Göteborgsposten – 4 november 1864, sida 2

undvikande, som om han ej velat tala om henne. Detta berättade hon nu för June. — Ni vill väl ej ha sagt dermed, att pappa ej underrättade er om förhållandet med henne? frågade Jane litet förvånad. — Hon gjorde det verkligen icke. Jag är säker på att han ej gerna vidrörde det ämnet. — Det förefaller mig besynnerligt. — Det förefaller mig alls icke besynnerligt, genmälte Laura. Vet ni, lady Oakburn, att jag aldrig talat med min man derom. Han har ingen aning om att vi någonsin haft en syster till. — Hvarför talar ni icke med honom derom? — Jag vet icke, sade Laura tankfullt. Jag talar ogerna derom. Det är icke roligt att säga, att man har en syster, som mot sin fars önskan blifvit guvernant och som icke kommer hem igen. Jag kan icke förklara den känslan hos mig, men den är ganska stark. Jag är säker på att pappa haft samma känsla; han och jag voro mycket lika hvarandra. Det blir tidsnog att tala med min man om Clarice, när vi funnit henne. — Gaf hon sig ut i strid mot sin fars önskan? — Ja, sade Lauri Det var mycket egensinnigt af ; henne. Jag har ingenting emot att tala derom med er, som vet något derom, då vi nu börjat tala om saken. Det svar mycket länge, som pappa ej tillät att hennes namn luttalades i huset. Apropos, Jane, vet du, att något föll mig in en gång? — du mins den papperslapp, som jag ij