Göteborgsposten – 4 november 1864, sida 1

Den 4 November. En hvar känner betydelsen af den dag, son nu ingått. Den helsas med lofsånger till git varen af allt godt och glädjen söker sig mångdubblade uttryck på båda sidor om Kö len. Konung och folk stå enstämmiga vic hvarandras sida och glädjas åt den dag son är, under rika förhoppningar för den dag son stundar. För ögonblickets glädje böra vi lik väl icke förgäta de lärdomar, som vi ha at inhemta af det framfarna, isynnerhet på er dag, som sjelf är at historisk betydelse. V böra det så mycket mindre som vi nu kunna i fullt medvetande om sanningen häri säga att vi under denna dag se det vara en nationel politik, som till en början blott var en dynastisk. Lyckan har omhuldat dynastipolitiken, så att den sastväxt vid nationernas hjertan och sjelf blifvit nationel äfven för den och dem som ega deri dynastiska intressen. De båda folken på begge sidor om Kölen känna nu bättre än någonsin behofvet at hvarandra; deras ömsesidiga trygghet och säkerhet är beroende af deras gemensamma sammanhållning och uti hand-i-hand-politiken, om vi så få säga, ha de sitt bästa stöd. Låtom oss i hast kasta en återblick på det förflutna och glädja oss deröfver, att den inre friheten såväl öster som vester om Kölen är så betryggad och så inmängd i folkens alla föreställningar, att man värderar den och aktar den hos sin granne, emedan man sjelf eger den. Det är det konstitutionela lifvets välsignelse för folken, att undertryckningsförsök emot andra för dem äro så godt som en omöjlighet, hvarigenom de äfven erhålla stadza och styrka åt den frihet, de sjelfva beitta. Vi förlorade Finland och erhöllo Norge. Det var en vigtig omgestaltning aft vår polltika ställning, ty vi bundos derigenom att utelutande egna oss åt en defensiv politik, melan vi, i Sverige som i Norge, skulle arbeta ramåt på de liberala reformernas väg, hvilen äfven skulle föra oss närmare hvarandra, ills slutligen unionen från en dynastisk blef en ationel angelägenhet. Vi kastade bort den ly