Göteborgsposten – 3 november 1864, sida 2

Danmark. På ifrigt gjorda framställningar från dansk sida, har general Vogel v. Falckenstein upphäft åtskilliga af de despotiska befallningar han i Jutland afgifvit. Det förljudes, att denne herre, sedan Jutland utrymts, skall bli militärbetälhafvare i Slesvig tillsvidare. Från pålitliga håll påstås, att i afseende på hertigdömena uppställts som horoskop: Lauenburg annexeras till Preussen, hvilket som stöd för denna sin handling kommer att åberopa lauenburgska landtdagens eget majoritetsbeslut. De öfriga makterna skola härmed åtnöja sig och i detta fall ej göra någon gen sägelse, fastän lauenburgska landtdagen genom sin sammansättning endast kan anses representera godsegarne och ingalunda befolkningen. Genom detta medgifvande förverka dock vestmakterna sin rätt att fordra allmän omröstning i Slesvig och Holstein, hvarföre man skall stillatigande åse, att dessa hertigdömens öde öfverlomnas genom samstämmigt beslut af Osterrike, Preussen och Förbundsdagen (den sista för Holsteins del) åt en komitä at rättslärda, hvilken skall ega att pröfva de trenne pretendenternas (konung Christian, augustenborgaren och oldenburgaren) anspråk. Skulle denna komits utslag falla så, att oldenburgaren är mest arfsberättigad — och dithän skola ansträngningarne syfta —, så skall han, menar man, på framställningar af de europeiska makterna, afträda sina anspråk till Christian IX, dock endast för hans person. Derefter tällas hertigdömena genom personalunion i törening med Danmark. Men innan man skrider till denna afgörande handling, och dertill kommer säkerligen att åtgå lång tid, i betraktande af den grundlighet som är egendomlig ir de tyska lärda, skola Slesvig och Holstein hållas under guvernörskap af preussiska prinsen Friedrich Carl, hvilken erhåller till civila idgifvare C. Scheel-Plessen, Malmroes och Prehn, samt till sin militäriske underbefälhafvare Falckenstein. Denna tid kommer att flitigt begagnas af den tyska agitationen och propagandan, och skulle den allmänna politiska ställningen senare visa sig dertill gynnsam, så kan möjligen vid läglig tidpunkt, medan de rättslärda hålla på med sina folianter, en omröstningskomedi tillställas med en preusskt sinnad majoritet. Tiden är dock derför ännu icke inne, och man skall i värsta fall nöja sig, som sagdt, med personalunionen, i det man dock på samma gång förbereder jordmånen för tyskeristräfvandena. Om anläggandet at tyska örlogshamnar i hertigdömena tiger man visligen ännu, åtminstone officielt, men det anses för otvifvelaktigt, att Preussen skall, om det dertill erhåller gynnsam utsigt, tordra vissa frioch rättigheter, hvilka kunna i någon mån befrämja den alltjomt spökande planen om skapandet af en tysk flotta. För Danmarks eget bästa och i frihetens namn, vore det önskligare, att hertigdömena heldre blelve alldeles tyska, än att de komme i personiel union med Danmark, hvars inre förhållanden derigenom ovilkorligen komma i det olyckligaste läge. —— 2 aA——— A—