Göteborgsposten – 3 november 1864, sida 1

När Judith kom hem — d. v. 8. till huset Portland Place, der hon bodde för tillfället — fann hon ett slags oro i huset, fast ett lik låg deri. Lady Oakburn hade afskedat sin läkare d:r James. Hon hade gjort det, såsom hon gjorde saker i allmänhet, på ett lugnt och belefvadt sätt, men dock bestämdt och oryggligt. D:r James hade hindrat henne att taga farväl af sin make genom list, genom osanning, och hon kände, att hon icke kunde återse honom utan att förargas; det var derföre bäst, att de skildes. D:r James påstod, att han handlat efter bästa afsigt, af omsorg för grefvinnans helsa. Lady Oakburn sade, att hon ej tviflade derpå, men hon kunde ej glömma eller förlåta det sätt, hvarpå han gjort det; enligt hennes åsigt borde d:r James underrättat henne om hennes mans tillstånd och derefter tillstyrkt henne att vara försigtig. Det var bedrägeriet, som hon ej kunde förlåta eller, rättare sagdt, uppmuntra. Resultatet blef, att d:r James afskedades, och att grofvinnans sköterska blef orolig. Hennes oro delades af lady Jane. Ehuruväl lady Oakburns helsotillstånd icke tycktes ha lidit af hennes oförsigtighet den föregående aftonen, var hon ej nog återställd, för att kunna undvara en läkare. Hon sjelf tycktes dock tro, att hon var det; hon var ej personligen bekant med någon annan doktor i London, sade hon till Jane, och hon tycktes ej ha lust att kalla en fremling, på hvars skicklighet hon ej kunde lita. Detta var det bryderi, som Judith fann i huset vid sin återkomst. — Ack mylady, utropade hon till lady Jane, följande ögonblickets ingifvelse, om bara grefvinnan ville skicka