Göteborgsposten – 3 november 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sorf. till Slottet East Lynne. — Tack, sir, svarade Judith mycket belåten med inbjudningen. Det blir ett nöje för mig att betyga mrs Grey min vördnad. Är Londons luft nyttig för henne? — Jag är rädd, att den icke är det, men det var icke heller Södra Wennocks. Hon är alltid sjuklig hvar hon än vistas. Ack, Judith, om vi kunde finna ett ställe på jorden, som gåfve alla sjuklingar helsa, hvad det vore en herrlig sak! Det vore lika förträffligt som den der qvarnen, som skall mala om gammalt folk, så att de bli unga igen. Han vände sig bort skrattande. Judith hejdade honom och sade: — Jag ber om ursäkt, sir; jag vet icke er adress. — Bevars gör du icke det? Jag trodde hela verlden visste, hvar den store d:r Grey bor, svarade han skämtsamt som vanligt. Der är den, tillade han lemnande henne sitt kort, Savile Row, och kom i håg, att du kommer dit. Besynnerligt nog föranledde d:r Greys samtal med Judith och det kort han gaf henne en fullkomligt oväntad händelse. Forts. fr. N:o 255.