Göteborgsposten – 2 november 1864, sida 1

Grey — numera d:r Grey, såsom redan Pirvit nämndj Begge stannade de gladt öfverraskade; det är angenämt af träffa ett välbekant ansigte från ens hembrt, äfven om den som eger det, ej tillhör samma samhällsklass som man sjelf — Åh se, Judith, utropade han, är det du eller dir vålnad? Hvilken vind har blåst dig till staden? Han räckte ut handen, för att trycka hennes; han va samme Stephen Grey som han varit förr, lika öppen oci hjertlig. Judiths ansigte strålade af glädje; om det fann: någon, som trodde på Stephen Greys oskuld och ansåg, at han lidit orätt, så var det Judith Ford. — Lady Jane fick i går ett telegram, upplyste hon hvari hon ombads att komma hit, derför att earlen va äran döden. Vi kommo till London på eftermiddagen, och han dog några minuter öfver elfva i går aftse. — Jag hörde i morse, att han var död. Det va väl gikt. — Gikt i magen, som jag tror, svarade Judith. Mel i går hade han nästan inga plågor, och han dog så lugn som ett barn. — Jag kunde tro, att han ej skulle ha svåra plågo mot slutet, anmärkte doktorn. Och den nye earlen är cl stor fyradagars baddare. Dödsfall och födelse! den ent kommer för att ersätta den andre. — Det är ju naturens gång, sir. Men hvad det an går, att barnet är en baddare, så vet jag ingenting derom för jag har inte sett honom. Han är frisk och välskapad och der är ju hufvudsaken. Lady Laura är här också men Hon kom först sedan fadren var död.