Göteborgsposten – 2 november 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sorf. till Slottet East Lynne. Och när hon den natten snyftade vid Janes sida och upprepade den ena gången efter den andra, huru hon var bedröfvad och förebrådde sig sjelf den brytning, som egt rum mellan carlen och hans dotter, och ödmjukt bad, att lady Jane skulle åtminstone försöka att icke betrakta henne såsom en fiende, värmdes Janes hjerta, utan att hon sjelf märkte det, och hon började omedvetet att tycka bättre om grefvinnan än hon någonsin tyckt om miss Lethwait. — Om min motvilja varit oberättigad, om jag framhärdat i den längre än jag bort, om den bedröfvat min käre fader, så må Gud förlåta mig, sade hon halfhögt. Ja, lady Oakburn, låt oss vara vänner hädanefter — goda vänner, hoppas jag, och aldrig mer fiender! Lady Oakburn tog Janes hand och snyftade öfver den. Den sorg, hon beredt lady Jane, den brytning mellan Jane och dennas far, som hon förorsakat, hade varit de enda törnena i hennes äktenskap. Följande morgon gick Judith ut att göra några uppköp för sin matmor, och på Piecadilly mötte hon Stephen Forts. fr. N:o 251.