— i flera år varit brunsinntendent derstädes. Prinsen kom dit under sommaren 1816. Detta besök hade till följd, att allt hvad Skåne egde framstående samlades der och hufvudstadens lörnäma verld skickade äifven sina representanter till det sydliga landskapet. Der utvecklade sig snart ett lysande lif, med all den prakt som den fina verlden kunde erbjuda. Nöjen och lustbarheter tillställdes i rikt mått och hvarje dag hade något nytt att bjuda på. Prinsen var med öfverallt och roade sig med sin ungdoms hela liflighet. I an dansade med de unga flickorna, kastade krans med dem i det gröna, for ut på skogspartier, deltog i promenader och var vänlig, glad och uppmärksam mot alla. — Bland mängden af ungdom som der var samlad, intog fröken G. den första platsen genom sin skönhet och sitt intagande väsende; hon var balernas drottning, och en finare knopp har sällan blommat bland de vandrande rosorna i Ramlösa dal. Prinsen visade henne all den uppmärksamhet, som chevaleriet hos en 17-årig yngling kan uppfinna. Hon var förlofvad och gifte sig kort derefter. Till hennes bröllopsdag hade prinsen, hvars sinne för musik och poesi redan tidigt utvecklat sig, komponerat en vals, hvartill han, i hennes brudgums namn, hade satt orden. At dessa vill jag här anföra tvenne versar, som lydde sålunda: Mot mitt hjerta vill jag trycka Den som gör min lefnads lycka; Hennes mörka lockar smycka Med en krans af myrtenblad. Lifvets plågor vill jag glömma Vid din sida, hulda, ömma, Och den fyllda bägarn tömma Glädjen vinkar mig i dag. Denna vals blef snart favorit-stycket på alla baler och i nära 20 år spelades den både i de förnämas salonger och vid böndernas gillen. Karlstads elementarläroverk. K. M:t har beviljat afsked åt prosten Malmstedt från hans lektorat vid Karlstads elementarläroverk, med lönens bibehållande såsom pension. Fran Upsala skrifves i Upsala-Postennedanstående uppbyggliga skildringar, nya bevis på olämpligheten af universitetens bibehållande i de småstäder, der de nu äro förlagda. Tidningen skrifver: Man hade här på senare tider velat invagga sig i den glada föreställningen att det råa och för stadens innevånare så ytterligt pinsamma och besvärliga oväsende, hvilket nattetid förekommit på gator och torg härstädes, arrangeradt af dels unga, tanklösa glopar, dels vanartiga, utrucklade sällar, numera skulle i det allra närmaste hafva upphört, så att hvad deraf hädanefter kunde förekomma vore att anse för så enstaka och tillfällga yttringar, att derom icke vore värdt att göra några anmärkningar. Tillaragelser under denna och föregående vecka visa dock, att nattskojet ännu har ganske friska och oförskämda representanter qvar bland ungdomen i vår stad. vi vilja ej i detalj skildra de händelser, som gifvit oss anledning att ånyo vidröra detta oskick, hvilket alltför länge utgjort en skamfläck för universitetsstaden; vi nämna endast, att för några dagar sedan kl. mellan 11 och 12 på natten friden hos en aktningsvärd borgerlig familj härstädes skamligt stördes af ett par unga välklädda herrar, som inkommo i fruntimrens rum, derifrån de af husfadren, som på damernas högljudda rop skyndsamt infann sig, först med hotelser och vid ankomsten af några vänner till husfadren förmåddes aflägsna sig; — att i ett nybyggdt hus här i staden, likasedes för några nätter sedan, å vinden en skara unga män rusat upp och derifrån genom fönster eller öppningar utkastat en mängd verktyg och andra saker; — att en familj, i hvars bostad nattlampa under de senaste veckorna måst brinna i anscende till ett barns sjukdom, natt efter natt oroats af de vildaste skrän och besallningar att lampan skulle släckas, hvilket oskick natten till förliden Thorsdag gick så långt, att en bland nattskojarne sökte på den från taket ledande rännan klättra upp till det fönster i andra våningen, som var upplyst, för att på riktigt nära håll få genom det i det sjuka barnets och de förtviflade föräldrarnes öron inslunga sitt vilda skrän: lampan ut! Vid detta senare tillfälle hörde de i buset uppväckta personerna namne nn — —