Göteborgsposten – 29 oktober 1864, sida 2

a procedur hade såväl Edlund som Dahl hvar för ig utgått ur rummet. Dahl såg nu huruledes Edund, sedan Jonsen på nämnde sått utkommit på gaan, ryckte uret ur J:s ficka och derefter började pringa, hvarjemte kusken, som kört den då ännu ttanför dörren hållande, Edlund tillhöriga droskan, stastigt körde bort. Jonsen stod der helt förbluffad öfver förlusten at itt präktiga ur, då vaktmästare Dahl, som tyckte let vara synd om den i staden främmande, på ett så gement sätt behandlade karlen, gick fram till honom öch erbjöd honom sin hjelp. Edlund var okänd både för Dahl och Jonsenloch förmodligen äfven på krogen, der de varit inne, alllenstund man hade åtskilliga svårigheter att få reda på honom. Slutligen lyckades detta, derigenom att Jonsen erinrade sig det han sammanträffat med E. på en krog vid Drottningtorget, der han tycktes vara väl bekant. Dahl begaf sig dit följande morgon, då Jonsen redan afrest från staden, och fick der uppgift på Edlund. Han underrättade polisen om saken, och kort derefter blef Edlund häktad. Han nekade då till att ens ha sett Jonsens klocka, men då man i poliskammaren afvisiterade honom, fanns uret instucket i en handske. Han förändrade nu taktik och förklarade hvad han, som sagdt, sedermera äfven i poliskammaren uppgaf, nemligen att han blott upptagit uret när detta föll i gatan på samma gång som Jonsen blef utkastad och stupade omkull. Han hade ämnat att följande dag återlemna det, då Jonsen som varit något rusig blifvit nykter, men denne var då redan rest. Som man ser vederlägges denna historia alldeles dels af Dahls uppgift om förloppet, hvilket för öfrigt blifvit åsedt af en annan person, som kan intyga detsamma, dels af Edlunds första förnekande att ha innehaft kloekan. Målet remitterades till rådhusrätten, och Edlund införpassades till cellfängelset. — För andra resan stöld straffade qvinspersonen Lovisa Amalia Hansson blef, såsom för någon tid sedan är nämndt, häktad för misstanka om oärlig åtkomst af linnekläder, hvilka hon innehaft i sådan mängd, att det skulle hedrat den omsorgsfullaste husmoder. Hon har vid de föregående förhören nekat till att ha stulit ett enda af alla dessa plagg. Till detta förhör hade man dock fått reda på några få af egarne till de stulna sakerna. En hustru Kristensson igenkände några par strumpor, hvilka jemte andra persedlar blifvit henne frånstulna då de voro uthängda till torkning i en trädgård ute i Majorna. Amalia Hansson nekade till att ha stulit besagde strumpor under förklaring att hon sjelf stickat dem. En jungfru Emma Olsson framträdde derefter och igenkände ett hvitt täcke såsom sin moder tillhörigt. Detta äfvensom ett par dukar och ett förkläde, frånstulna en piga vid namn Amalia Lindberg, sade hon sig ha köpt af en okänd person. — Det är besynnerligt, att allt stulet på detta sätt skall träffa tillsammans hos dig, anmärkte polismästaren. — Ja antingen jag har köpt eller stulit det blir det väl detsamma för mig, svarade Amalia och såg ut som ett af menniskors orättvisa förföljdt offer. — Nå då tycker jag att du lika gerna kunde bekänna. — Nej, herr polismästare, då skulle jag handla orätt och det vill jag visst icke, förklarade hon blickande mot himlen. Hur det var förmåddes hon att erkänna de båda sistnämnda tillgreppen, men mot stölden af strumporna protesterade hon enständigt. Hvad beträffade den öfriga betydliga mängden af linnepersedlar vidhöll hon, latt hon fått dem på ärligt sätt. Jag har tjenat som piga i ett och tjugo år här i staden, yttrade hon, koch måtte väl ha samlat något på den tiden. Hennes stölder tyckas ha tillgått på det sätt, att hon passat på och af till torkning upphängda kläder stulit några plagg här och några plagg der. Detta har gjort att de bestulna ej ansett de ringa förlusterna värda mödan att gå upp i poliskammaren för att igenkänna sina tillhörigheter. Målet remitterades till rådhusrätten och qvarsitter Amalia Hansson under afbidan på ransakning i cellfängelset. N.B. I anseende till bristande utrymme i dagens tidning kunna referaten af de öfriga polismålen först meddelas i a måndagsnummer.