Göteborgsposten – 29 oktober 1864, sida 1

UDLODOUR GT IIIILLILVLPI 190vI1114 UDUUSÖSTCWILYL JATLUunuGdG MItt os But Göteborg d. 29 Oktober I0A. Teater. Det tyska operasällskapet hu senast gifvit tvenne operor, Donizettis Lucre zia Borgia och Nicolais Muntra fruarno Windsor:, hvilka begge varit nya för vår publik Den första af dessa har upptagits med mycket bifall, ja måhända mest slagit an af alla hit tills gifna operor; den andra har deremot mottagits temligen kallsinnigt. Om det varit der stora kontrasten mellan de tvenne operorna både hvad innehållet och musikens karakter an går, som åstadkommit detta, eller om publiken: tycke icke ligger åt det komiskssantastiskahållet, skola vi låta vara osagdt; men visst äl att hvarken de muntra fruarne eller hrr Fal stall, Spärlich och Cajus kunnat framkalla nå. gon munterhet, hvaremot detta snarare lyckats myggorna, gotingarne och flugorna. Att Lucrezia gjort så mycken lycka, torde icke blott vara att tillskrifva den ypperliga musiken, men äfven dels det dramatiska, fängslande innehållet — ty i motsats till flertalet at andra italienska operor finnes här ett innehåll som väcker intresse — och dels det goda utförandet. Fru Mosers röst är visserligen icke, hvad styrka och fyllighet beträffar, ullfyllestgörande för Lucrezias parti och gesterna synes på ett och annat ställe mera representera en yttre än en inre rörelse, men det musikaliska föredraget är ytterst korrekt och den dramatiska framställningen i allmänhet, äfvensom mimiken, vittna om ett sorgtälligt iakttagande af de fordringar som handlingen uppställa. Hr Pischer-Achten har som Gennaro måst öfvertaga ett af de s. k. hjeltetenor-partierna, det ligger följaktligen utom gränsen för hans rätta sfer; men hr F.-A. flyger icke högre än hans vingar bära och hans vårdade, flärdfria, om en ypperlig skola vittnande föredrag kan icke förfela att ätven i denna roll anslå åhöraren. Om spelet kan visserligen i allmänhet sägas att det saknar uttryck, men på sina ställen ryckes dock sångaren synbarligen med af handlingen, såsom t. ex. i den effektfulla slutscenen mellan Lucrezia och Gennaro. Det var i denna gripande scen Mario och Grisi på sin tid firade måhända sin största trinmtr; men om det ätven var skillnad på den förres alla nerver genomskakande utrop: O madre! och hr Fischer-Achtens mergifvande deraf, så är det ju ock skillnad mellan London och Göteborg, och den härvarande publiken bör kunna vara fullt belåten med framställningen at de båda rollerna så som det här skett. I hertigens parti öfverträffade hr Funck sig sjelt, d. v. s. allt hvad man hittills här sett af honom, och det var med sann tillfredsställelse man iakttog hurusom hr F. med mycken omsorg salt sig in i rollens karakter. Den unge Orsini hade i saknad af lämplig representant bland den manliga delen af sällskapet funnit en sådan inom den qvinliga delen, i m:ll Hains person och nåd bryter lag. M:ll Hains röst kunde naturligtvis icke rätt passa för detta parti; dock bör rättvisligen erkännas att utförandet var ganska tilltredsställande. — Hvad uppsättningen at denna opera angår, så gör den dir. Gandelius all heder. Utstärseln och kostymerna äro praktfulla och den för första akten målade fonddekorationen gör god effekt. Operan skall säkerligen med nöje ses ännu några gånger under sällskapets härvarande sejour. Om -Muntra fruarne icke slagit rätt an, så torde det, såsom ofvan antyddes, måhända vara derföre att kontrasten mellan den lätta, fladdrande, stundom temligen sjelfsvåldiga musiken i denna opera varit för en publik, hvilken till stor del ännu befinner sig i sitt noviciat, för skarp emot de mera gediegna och klassiska musikverk, som den senast fått höra. Utförandet har dock i allmänhet varit klanderfritt, och det är derföre att förmoda att publi ken vid närmare bekantskap med operan skall blifva mera gynnsamt stämd för densamma. M:ll Jlolland som fru Fluth var täck som vanligt, och om man än i hennes sång stundom finner bekräftelse på att ungdomens rosor icke för alltid kunna blomstra, är dock hennes utförande af partiet fullt tillfredsställande. Fru Gaudelius som fru Reich, m:ll Ilain som Anna, hr Bartsch som Falstaff och hr Funck som hr Fluth voro alla på sin plats; detta kan der