sjunga tvenne gånger, 150 pund och för en åt drottn. Victoria gifven sångtimme 1,000 fros Under deras blomstringstid blefvo Mario och Alboni honorerade för hvarje representation med 2,000 fres. Man bjöd i Italien kompositören Rossini för en saison, 6 månader, 1 million fres, om han ville öfvertaga Figaros parti i sin opera HBarberaren i Sevilla. — Men äfven fingrarne kunna ge penningar. Pianisten Hummel efterlemnade en förmögenhet af 100,000 thaler och en samling dyrbara presenter, bland hvilka 26 värderika diamantringar, 34 gyllene snusdosor och 114 dyrbara ur. Franz Liszt, pianovirtuosen, samlade under sina europeiska triumftäg fabelaktiga summor. Ett kabinett på Altenburg vid Weimar, der han bodde, innehöll en rik samling af äreskänker af alla slag, uppställda rundtomkring i skåp, hvilka voro lika värdetulla och dyrbara som sällsynta genom sitt konstvärde. Paganini lät sig betalas för hvarje timme med 2.000 fres. Herz och Thalberg skördade under en nordamerikansk konstresa hvardera mer än 300,000 fres. — Dansösen Taglioni hade vid en beneficeföreställning i Petersburg en inkomst af 204,000 fres. Under föreställningen lät kejsaren till dansösen öfverlemna en af diamanter och turkoser sammansatt förgät-mig-ej-bukett. År det ofvan visadt, hvad man kan förtjena på sin strupe, har deremot Victor Borie i parisertidn. Sicle fästat uppmärksamheten på hvad menskligheten förlorar på strupar genom den alltmera stigande förbrukningen af alkohol. Men han vet ej något medel att afhjelpa det onda. Alcoholets fördyrande genom skatter har visat sig vara utan framgång, menar han. Mannen super derföre ej mindre bränvin, men hustru och barn få derföre mindre bröd. Dock, menar han, folkupplysningen skall i en framtid verka godt. Franz Liszt uppehåller sig f. n. i Paris. La Presse berättar om honom följande pikanta historia: Kort före sin afresa från Rom hade Liszt äran att bli inbjuden till en liten intim krets, som påfven samlade omkring sig i Castel Gandolfo. Pius IX bad pianisten att spela för honom ett stycke. Liszt valde, den melankoliska Casta Diva ur Bellinis Norma, och den hel. fadren blef så hänförd af detta stycke, som han nu för första gången på mycket lång tid fick höra, att han föll in med hela styrkan af sin sonora och ännu kraftiga stämma samt sjöng cavatinan ända till slut. Samma afton tillsporde kardinal Antonelli Liszt om hans mening ang. en messa, som! nyligen uppförts f. s. g. i en kyrka. Liszt afgaf ett längre motiveradt omdöme, hvari han bl. a. beklagade, att kompositören utarbetat Gloria tör vidtsväfvande, men varit mycket: kortare i ÅCredo. — Min bästa Liszt, sadel. derpå kardinalstatssekreteraren med en suck, sådan är tidens anda, det är helt och hållet f! i tidens anda, mannen skall göra carriere. För ett var veckor sedan egde i den zoologiska trädgärden i Bois de Vincennes rum en högtidlig pröfning af de olika slag ostron, som förekomma på transka kusten, och till lösande af denna nationala fråga hade bildats en jury af bolagets medlemmar, åtskilliga kända gourmander, restauratörer, ostronhandlare eto, hvilka med den största grundlighet och samvetsgrannhet utförde sitt delikata uppdrag. Inledningen utgjordes af ett föredrag af hr Coste, hvilken förstår att sköta fisk och ostron som hönsflickan en hönsgård. Derefter profvades mer än 20 olika slag af ostron på ett högst vetenskapligt sätt. Fyra raska ostronbryterskor voro oaflåtligt sysselsatta, och acclimatisationsbolaget hade varit nog uppmärksamt, att understödja profningsverket med att bjuda på en utmärkt Sauterne. De gröna ostronen från Marennes rönte mesta bitallet; de från Tremblade hade äfven att glädja sig åt ett varmt erkännande. Till bolagets aktade president, utrikesministern hr Drouyn de Lhuys, sändes, efter det juryns arbete slutats, en hederspresent, bestående af tvenne korgar med utvalda gröna och hvita ostron. Nestorn bland Englands statsmän, gamle Palmerston, firade d. 21 d:s sin 80:de tödelsedag på sitt gods Broadlands, der han först sett dagens ljus, i en liten familjeoch vänkrets. På eftermiddagen gjorde han sin vanliga promenadridt och om aftonen efter supen spelade han sina partier biljard, så att len gamle herrns helsa tyckes vara ganska sod. I 58 år har han nu varit medlem af inderhuset, han har sett 16 parlamenter pasera sig förbi och har sjelf varit medlem af 13 olika ministerer. Af hans första kolleger efver ej mer någon enda, och af dem, som i lyda under honom, står den 72:årige Rusell honom närmast i ålder. Han tyckes ej rara mätt på arbetet, såsom hans konservaiva motståndare menade vid slutet at förra essionen. an öfverskattar kanske sina raster, säger en korrespondent, men han r fast besluten att hålla ut, och om ej något nenskligt händer honom, se vi honom utan vitvel till nästa år åter på sin plats i underuset, något giktsjuk kanhända, men troligen