Göteborgsposten – 27 oktober 1864, sida 2

Wissta varf. Till direktör och disponent vid Witsta varf i Norrland har bolaget vid hållen stämma antagit konsul John Ekström, hvilken under flera år varit disponent vid hrr Dicksons C:o stora lastagepiats Svartvik. Resande, Från Sundsvall skrifves den 20 d:s: Med ångfartyget Norrland afreste i Tisdags chefen för första skarpskyttekompaniet härstädes, grosshandl. Jens Bing, för att i egna affärsangelägenheter under vintern vistas utomlands, och helsades at skarpskyttarne, då tartyget passerade Karlsborgs kastell, med salut och slaggning, hvilken från -Norrland besvarades. stockholms postkontor. I NorrlandsPosten skrifves d. 22 d:s från Gefle: Att sjelfva Stockholms postkontor kan vara oetterrättligt i sina expeditioner ha vi här ett temligen färskt exempel på. Med ångbåtspost ankommo i Onsdags morgon bref och tidningar från Stockholm för Måndagen, men de för Lördagen uteblefvo. Man misstänkte derföre att de befordrats någon annan väg, hvarigenom de blifvit fördröjda. Detta besannade sig äfven, i det de ankommo med landposten på Thorsdagsmorgonen, således af de två dagars äldre datum ankommo ett dygn senare in de, som dagen förut anlände med ångbåtspost. Detta låter otroligt och besynnerligt, men låter dock förklara sig på det sättet att Stockholms postkontor på Lördags eller Söndags aftonen expedierat norra posten till Upsala, der den fick ligga och vänta till Tisdags Stockholmsposten der inträflade och medtog den 2 å 3 dagar der liggande Lördagsposten Inlösen. Utaf besparingarne å 8:de hufvudtiteln har K. M:t d. 4 d:s anvisat ett belopp af 750 rdr till inlösen för statens räkning af ytterligare 150 exemplar utaf en af major Aug. Hahr författad Statistisk Tablå öfver Länens och Socknarues ecklesiastika, administrativa och juridiska indelningar inom Sverige. DJjurplageri. På tal om nyligen afslutade höstmarknaden i Hernösand, berättar Hernösand-Posten följande historia: En gammal Bacchi tjenare från en af socknarne häromkring kom andra marknadsdagen på den ideen, att äfven hans häst borde blifva lycklig som han sjelt, och han försökte derföre med allo makt att draga hästen med sig uppföre bron till krogen, men hästen hade troligen mer än tillröckligt af spritångorna från husbonden, och stretade emot krogbesöket, som man kunde vänta at en uppriktig nykterhetsvän. Till straff för denna gensträfvighet fastbands djuret vid ett närbelaget plank, der det lemnades hela dagen utan ett höstrå eller en droppa vatten. Husbonden deremot fortfor att lefva friskt undan och hamnade på qvällen i — kurran. IIan blef naturligtvis pliktfälld. Meteorologiska Iakttagelser. I 1 HR Af XI Ad I I