Göteborgsposten – 26 oktober 1864, sida 2

— —————————— — Fran Utlandet. Snart skall uppmärksamheten åter vara riktad på Jeyssland. Händelserna i detta land antaga en allt dystrare karakter. De polackar, som äro inkorporerade bland de ryska trupper, hvilka ligga kantonerade i de till Volga stötande provinser, sägas ha bildat en aummansvärjmng i förening med ett hemligt Iskap at ryssar, kalladt Nihitister. Den plan, som tillskritves dem, är att uppbränna alla byar och städer i provinserna. Slumpen och myndigheternas energi ha räddat Radan och Samura, men staden Simbirsk, som bekant, och alla byarne deromkring ha fallit ofser för lågorna. De sammansvurna hade lagt krutfat under katedralen och alla de oflentliga byggnaderna i staden. Denna stads förödelse har bragt 30,000 innevånare till elände och beröfvat dem tak öfver hufvudet. Dessa oordningar tillskrifvas dock icke helt och hållet polackarne; ätven de ryska bönderna tillgripa mordbrännandet, för att hämnas på sina herrar. Den sociala oron i Ryssland är ytterlig och utbreder sig allt mera. De till Petersburg ingångna rapporter iro försärande och omnämna stora olyckor i Moskwa, Orel, Kaluga, Kostroma och Pekofl. Förlusten är ofantlig. I Narva ha tvenne personer gripits, just då de höllo på att anlägga eld. De voro icke polackar utan ryssar, vid namn Popoff och Kliktoroff, och tillhörde ett hemligt revolutionärt sällskap. Hemliga sällskaper äro organiserade öfverallt i det stora kejsardömet. Sällskapet Ryska Riddarne, grundadt af grefve Mormonoll, har redan ett stort antal anhängare, och det Allmänna Välfärdssällskapet är ännu mera revolutionärt. — Ryssland skrider med nödvändighet fram mot sin stora sociala revolution, hvilken i längden ej kan undertryckas. I England har affärsställningen ej bättrats, åtminstone om man får döma efter de långa listorna på sallissementer med ofantliga passiva. En bankhamrer har i dessa dagar tagit sig afdaga, och denna händelse väckte stor oro under närvarande bryderi. Han skall icke ohederligt ha skött bankens angelägenheter. Times omtalar följande händelse, hvari rotroshjelton Colenso står gentemot troshjelten orkebiskopen af York, hvilken (händelse) ingalunda saknar sin pikanta sida. En mr Brierley, prest i provinsen York, hade hört omtalas de kätterska skrifter, som Golenso itvit ut, och greps naturligtvis at lust att få dem. Som vanligt, slutade äfven han med att tro på dem och blef naturligtvis mycket brydd vid tanken på de presterliga fördömelser, som uttalats emot dem, hvilka hylade sådana läror. Han försökte derföre att om möjligt få ett motgift, och erinrande sig att erkebiskopen al York, en af ortodoxiens örnämsta förkämpar, offentligt förordat en motskrift mot d:r Colenso, skrifven af ven lekman, och att andra delen at Ålekmannens ok var tillegnad hans högvördighet erkehiskopen, läste han denna bok. Men han fann nu till sin förvåning, att boken innehöll en mild dosis af samma gift. Den medgaf t. ex. att entatenchen var ett verk at flera författare; att mer än en femtedel derat skrifvits efter Kanaans eröfring och derföre icke var at Moses hand, och att tlera andra stycken insmugits af en skriftställare af vida senare datum!. betta öppnade en ny vy för mr Brii