samtalet, för att förekomma en törllaring, som kunde medföra olägenheter. — Jag förmodar jag här ser idy Jane Chesney. Men tillåt mig att säga, lady Lucy, att letta är emot gifna föreskrifter. Ni har ej fått tillstånd et komma i denna korridor i dag; earlen får ej störas. — Ack, doktor James. Jag kunde ej låta bli att komma hit, när jag säg min syster Men nu skall jag gå tillbaka till miss Snow. Jane, vil du icke komma in i arbetsrummet, när du varit hos papa? Jane lofvade det. — Och vet du, Jane, här är stt nytt barn. Han är eu sådan söt gosse, och pappa kllar honom Ålilla blätröjan. Han är tre dar gammal. — Är här det? svarade Jane,och Lucy gick. Jane vände sig frågande mot läkaren. — Tyvärr måste jag säga, att erlen aftynar, hviskade han. Vi hålla det hemligt för balet, på det att det ej må komma till grefvinnans öron; låy Lucy skulle straxt ga och säga henne det. — Är det rätt att hålla det haligt för grefvinnan? frågade Jane med en ton, som rde att hon ansåg det oritt. Doktorn höjde sina läkarehänderoch såg upp. — Rätt att hålla det hemligt ör henne! Jag ville för intet pris i verlden att underräelsen derom komme fram till grefvinnan i hennes närv-zande tillstånd; man kan ej veta hvilka följder detta skull medföra. Det gäller mitt anseende såsom läkare, mylay.