dem. Den omständighoten, att en tredje doktor efterskickats. hade förorsakat uppståndelse i huset, och J.ucy visste icke hvad hon skulle tro. Hon smög sig fram till den läkaren, som värdade lady Oakburu, och som hon var mest bekant med och frågade honom ifrigt om förhållandet. Men dr James var på sin vakt och sade till Lucy, att hennes puppa ej mer bade några svåra plågor och att hon kande få gå in för en minut och se om honom Detta gladde den lilla flickan mycket, och hon gick iu. Farlen smekte hennes hufvud och kysste henne och bad henne kyssa sin mamma och den lilla blåätröjanpå haus vägnar och säga, att hans resa led mot ott lyckligt mål. Derpå erinrade han sig hvad doktorerna rugt om att hans hustru ej borde få veta huru nära han var döden, emedan detta kunde kosta hennes lif, och haa skickade bort barnet och sade utt han skulle vara mycket stilla hela dagen. Lucy flög till grefvinnans rum och mötte i dörren sköterskan, som såg mycket ond och stridslysten ut. Ni kan omöjligt få gå in, mylady, sade hon. Lucy bad att få slippa in, och då sköterskan fick veta, att barnet kommit för att medföra glada nyheter och tala om den lilla blåtröjan, släppte hon in henne. Och när d:r James kom, för att göra grefvinnan sitt morgonbesök, voro hans svar på hennes frågor blida och lugnande samt egnade att häfva alla hennes bekymmer. Längtifrän att föra lady Oakburn på den tanken, att earlen höll på att dö, ingåfvo de henne den föreställningen, att ha nskulle komma att lefva länge ännu.