Jag askall sjelf telegrafera till henne, när jag far förbi Stora Wennocks station, sade Jane, när hon vinkade åt kusken att köra. Adjö. — Tack, svarade mr Carlton, om ni vill göra er det besväret. Adjö, lady Jane. Jag hoppas ni finner earlen bättre, då ni kommer fram. Lady Jane och Judith åkte fort till stationen, hvarifrån ett telegram hastigt affärdades till lady Laura Carlton hos öfverste Mardens, och dnrefter följde de med ett snälltåg till London. De kommo tidigt på eftermiddagen till Portland Place. karlen hade blifvit sämre; han aftynade hastigt. Lady Jane visades genast upp till hans rum. Hon erinrade sig den stora vackra sängkammare, han haft och närmade sig den sjelfmant. Icke der, mylady, hviska e betjenten, högre upp. — Högre upp? upprepade Jane eftertryckligt och missbelåtet. — Grefvinnan ligger i det rummet. Mylord ligger ofvanpå. Denna underrättelse harmade Jane. Han hade beröfvats sitt rum för en miss Lethwaits skull. Orden tycktes innebära, att hon var sjuk, men Jane ville icke fråga något derom. Lucy (som miss Snows vaksamhet ej kunnat kurera fullkomligt från böjelsen att titta öfver trappräcken) flög ned emot henne i korridoren i glad öfverraskning. (Forts.)