Man läser i en sfransk tidskrift följande intressanta framställning af en ny id för användande af de s. k. vädurskeppen, hvilken framställning såsom ganska begrundansvärd vi här återgifva. Sedan man genom jernpansaret till en stor del lyckats skydda krigsfartyg mot artillerield har behofvet af ett nytt vapen mot dessa blifvit kännbart, och man har sökt detta vapen i anbringande af en utskjutande spets på andra bepansrade fartyg. Denna nya uppfinning var temligen obekant ända tills år 1862, då striden emellan Merrimac och Monitor riktade allmänhetens uppmärksamhet på densamma. Sedan denna tid har den blodiga striden i Amerika flera gånger gifvit anledning till dessa dramers upprepande och senast har man i tidningarne läst huruledes ett af dessa fruktansvärda vädurskepp, Tennessee, gick förloradt. Om man läser de olika berättelserna om nämnde krigssjödrabbningar, finner man lätt, att vädurskeppen icke lemnat alla de resultater man af dem väntade. Orsaken härtill är den att deras hastighet varit mindre stor än skeppens som de velat stöta i sank. Genom en obetydlig manöver undvek nordstaternas amiral med lätthet stöten af Tennessee, och misslyckandet af denna stöt medförde förlusten af slaget.