fullt utvalt at sin far, när det nyligen hyrda huset vid Portland Place möblerades, låg Jiliza, grofvinna af Oakburn, och ett apådt barn vaggades vid hennes sida. Ett ordspråk lyder så: -Hetter ett bröllop kommer vn begrafning: men det händer oftare, att ett sadderskap kommer efter ett bröllop. Begratningar komma ocksa, när deras tur är inne, och en begrafning var då nära det huset. Lika fu mirkliga tilldragelser hade inträffat i carlens at Oakburns hus som i Södra Weunock. Lady Oakburn hade varit cn god maka; hon hade sörjt lika ifrigt för hans trefoad som Janc kunde ha gjort. Hon hade styrt huset förträffligt, varit en god och förstandig styfmor mot T.ncy, och den lilla flickan älskade henne. Men trots all hennes omsorg, hade ej carleus gamle tieude — gikten uteblifvit, Han låg i rummet ofvanpå lidande af en svar attack, en attack som innebar fara. Det var tva dagar. edan den lille gossen i vaggan bredvid grefvinnaus sing först såg ljuset. Han var artvinge till det Oakburnska namnet. Lucy satt bredvid honom och rörde då och då vid det lilla röda och märkvärdign ansigtet. under det att hon talade med sin styfmor. — Det var mycket snällt af mamma att låta mig komma in, sade hon. Hvad skall han heta? — Francis, kan du väl veta, Lucy. — Men jag har hört pappa säga, att artvingen till det Oakburnska namnet borde heta John. Så har han fört gjort under flera mansäldrar har det hetat John, earl af Oakburn. — Pappa får afgöra.