Göteborgsposten – 24 oktober 1864, sida 1

i drycken, när ni var ensam, sedan den kommit. Tag bort ert spanskrör, mr Carlton; mordet göres ej om intet derigenom att ni slår mig. Om det icke var ni, var det den skurk ni såg på trappan, och ni åtog er att hjeipa honom och afvända misstankan från honom, kanske derför att han mutat er. Ni såg, att jag misstänkte erredan den afton, då det skedde, ni såg, att jag misstänkte er då ni I vid förhöret aflade ert falska vittnesmål. Ni vet bäst sjelf hvad den stackars unga frun gjort er, men jag är fullt och fast öfvertygad, att ni antingen sjelf mördat henne seller hjelpt karlen att göra det genom att dölja honom soch hvad han gjorde. Gå nu, mr Carlton, och förtala min far. Endast genom att slingra sig undan på det mest fintliga sätt hade Frederick Grey kunnat få tillfälle att säga detta, men mr Carlton tog nu fast honom. Spanskröret föll på hans skuldror, men Frederick, som af vreden fått ett ungt lejons styrka, tog det och bröt det itu. Mr Carlton gick bort, bestående på honom ett mindrelvackert epitet, och gossen lutade sig mot porten för att hemta andan och lugna sig. Någon slog honom lätt på axeln, och han vände sig om. Framför honom stod lady Jano Chesney. Han tog af sig hatten, och hon blef öfverraskad af hans strålande ansigte, af den djerfva sanning, som talade ur de stora, grå ögonen. — Master Grey, sade hon, vet ni att jag hörde hvart ord ni sade till mr Carlton? Säkert tror ni icke på er egen