Göteborgsposten – 22 oktober 1864, sida 2

VÖIIDUGÅ BEGU MEN ÅÅ kutteganssoch Polissaker. Poliskammaren. Sällan har väl en ,felande liker framträdt till ddmbordet, i hvars ansigte uppriktig ånger öfver det begångna felsteget i förening med fruktan för följderna af detsamma stått i så tydliga drag tecknade som i tornväktaren Anders Josef Anderssons i Tyska kyrkan, då han sistl. Thorsdag inför poliskammaren skulle afgifva svaromål för den otidiga klämtning han den 14 d:s anställt, och hvarigenom han narrade åtskilliga tusenden af stadens befolkning att hoppa ur sängen en god stund tidigare än den beqvämligare delen af menniskoslägtet eljest brukar. Erkannande villigt att han latit bedraga sig af en alltför listig inbillningskrast och att det ej förefunnits någon tillstymmelse till eldsvåda, der han vid ifrågavarande tillfälle trodde en sådan ha uppstatt, bönföll han i de bevekligaste ordalag, att han måtte få bibehålla sin tjenst och slippa plikta samt bad ödmjukt Upåde rätten och hela sian om förlåtelse. Den hederlige tornväktaren tillsades att för sramtiden. akta sig för dylika synvillor, men på samma gång vara påpasslig då någon verklig eldsvåda hotade, och ansag poliskammaren denna varning vara ett villräckligt straff för Anderssons blunder. — Undersökning hölls äfven i Thorsdags rörande ett natten mellau sistl. Söndag och Måndag skedt mordbrandsföorsdk å styckjunkare A. Färgs tomt n:o 44 Litt, A. vid Husargatan i Haga, hvarvid elden blifvit anlagd under golfvet till svalen i andra våningen al en till samma tomt hörande gårdsbyggning och med den påföljd att detta golf blifvit betydligt skadadt, hvarefter de i huset boende personer likväl lyckats släcka elden utan att vidare allarm behöfde göras, — Tomten är brandförsäkrad i Skandiabolaget för 8,000 rdr. Egaren till tomten, styckjunkaren A. Färg, var af sjukdom hindrad att infinna sig; det blef dock npplyst att han ej haft sin lösegendom försäkrad. Skrädderiarbetaren H. J. Olsson, som bor i undra våningen af huset åt gatan, uppgaf att han gått till sängs vid niotiden. Det hade då varit dans i ett närliggande rum, hvilken fortgått äfven efter sedan O. insomnat. Då han väcktes af det till följd af eldsvådan uppkomna larm, trodde ban att detta härrörde från något gräl mellan de dansande, hvarföre han låg flera minuter innan han gick upp. Som han slutligen fick höra hvad som var den verkliga orsaken till larmet, rusade han upp, tog på sig endast underkläderna samt gick derpå ut; då var elden redan släckt. Olssons lösegendom var försäkrad för 800 rdr. Af de personer som bott i huset åt gården, der elden blifvit anlagd, upplystes att porten till detta hus saknat lås, så att hvem som helst kunnat komma in; att en bräda vid trappan till svalen länge varit lös, så att stickor och hyfvelspån, som legat under golf vet, tillfölje häraf varit lätt åtkomliga, och att elden också verkligen blifvit anlagd i dessa. Enkan Johanna Österberg, artilleristen Gren och jungfru Olivia Olsson hade sin, bostad på ena sidan om svalen der elden uppkommit. Af dessa personer hade onkan Österberg, som legat sjuk, först kännt röken. Hon hade då väckt sin dotter med tillsägelse till denna att gå och se efter hvad som var orsaken till röken. Flickan hade väckt Gren, hvarpå denne gått ut i köket, hvilket han funnit alldeles fullt af rök. Då han derefter öppnat dörren till svalen, hade lågan stått halfannan aln öfver golfvet. G. hade genast gjort allarm, sprungit tillbaka in efter vatten och med andra på stället boende personere tillhjelp släckt elden. Målaregesällen Sahlqvist uppgaf att han, som bebor ett vindsrum åt gården i det vid gatan liggande huset af tomten, blifvit väckt af ropen, hvarpå han ögonblickligen sprungit ner utan att gifva sig tid av kläda sig. S. omtalade tillika såsom något anmärkningsvärdt, att nästan samtidigt med honom kom skrädderiidkaren Olsson ut, fullt påklädd, och ej såsom 0. uppgifvit i blotta underkläderna. O. hade, enligt Sahlqvists uppgift, ej visat särdeles stor ifver för att få elden släckt, utan då S. uppmanat honom att hjelpa till att släcka svarat: åh. det slocknar nog snart. Olesons hustru hade äfven varit klädd. Dessa omständigheter, som intygades af flera andra vittnen, kasta onekligen en viss skugga på Olsson, hvilken, som redan nämnat är, sade, sig ha legat flera minuter efter sedau han blifvit väckt af bullret. Det oaktadt hade han kommit ut samtidigt med S. och fullt klädd, under det den senåre ej ansett sig hinna taga någonting på sig. Olsson förnekade sanningsenligheten af Sahlqvists och de öfriga vittnenas uppgifter om att han skulle varit fullt påklädd. Byxor och undertröja hade han haft, men ej mera. För närmare upplysningars vinnande uppsköts mälet till nästa Thorsdag, då Olsson ålades att åter nfinna sig. För första resan stöld straffade manspersonen Joh. Svensson stod i går tilltalad för att ha bhestuli urbetskarlen Olof Nilsson, boende i handl. Stenberg: hus vid Torggatan, på 30 rdr. Svensson jemte er mängd andra personer hade bott på samma ställe son Nilsson, med hvilken Svensson stått på förtrolig fo och i hvars sällskap han, enligt vittnenas uppgift ofta brukat supa sig full. Vänskapen hade å Svens sons sida dock ej varit så synnerligen stark, såson läsaren af det följande skall finna. Målsegaren, som sedan i går varit intagen pi I Sahlorenska sinkhnset hade ounpåragit urhetskarler