Från Utlandet. Den utländska pressen sysselsätter sig på det ifrigaste med de väntade sammankomsterna i Frankrike mellan dels kejsarne at Ryssland och Frankrike, dels denne senare och Preussens förste minister v. Bismarck, och det stöter verkligen ej så litet på det löjliga, att se de mänga kannstöperier och politiska ankor, som al dessa anledningar komma till verlden i de ledande bladen, allt efter dessas egen olika färg eller position. För vår del tro vi, att dessa sammankomster, om de verkligen komma att ega rum, ingalunda skola ha den vigtiga karakter, man nu vill gifva åt dem. Om Napoleon redan i Lyon möter det ryska kejsareparet. kan detta naturligtvis endast skrifvas på artigbetsbetygelsens räkning. Det torde dessutom ej vara så alldeles bestämdt alt sammanträflandet blir utaf, åtminstone ser i denna stund en från Paris utgången notis. om att både Napoleon och kejsarinnan Eugenie skulle vara sjuka, något misstänkt ut. Kn hvar, som närmare iakttagit kejsar Napoleons handlingar, måste anse det omöjligt, att han skulle i denna stund kunna trycka, annat än med kall artighet, handen på den czar, som mer än någon hans företrädare blodbestänkt det olyckliga Polen, hvilket — Napoleon har sjelf sagt det — eger fransmännens sympatier, dessa fransmäns, hvars valde kejsare han är. Ått hr Bismarcks besök i Paris gäller bandelsfrasorna, kan väl anses temligen visst; men liha visst är det icke att Bismarck begär eller erhaller företräde hos kejsaren. Handelasrtäågan spelar nu en särdeles vigtig roll i Tyskland, och vi tro att ännu föga dunstat ut angåcndo de olika makternas verkliga ställning till henne. Visserligen är det ett faktum, att tulltöreningen är återställd, sedan de fyra hittills motsträfviga tyska staterna ingått på den nva ordningen med basis i handelsfördraget mellan Preussen och Frankrike; men det är likväl icke kändt. om ej Preussen lotvat att söka utverka af Frankrike vi förändringar i handelsfördraget, hvilket lofte öfvorvunnit de motspänstigas obenägenhet. Och det är antagligt, att Bismarek at denna anled ping skall besöka Paris. Det heter, att Österrike. blifvi slaget och uu står längre ifrån tullföreningen än någonsin. Men detta påstående är likväl icke så alldeles visst. Detbe bådas nemligen från pålitliga håll, att ett nytt system kan väntas i Osterrikes handelspolitik, och det beställsamma ryktet har tillochmed redan påstätt, att man med anledning härat kan motse ministerförändring i Österrike. Groltve Rechberg omtalas högt som stående på förslag att abdikera. Det skall snart visa sig, om ryktet härutinnan haft rätt; men otvifvelaktigt är, att Osterrike vill, vare sig med eller utom tyska tullföreningen, närma sig i handelsvig Frankrike. Bismarck skall, måhända tillochmed planera vägon dertör, och Österrikes indragande på srihandelns bana skulle i sanning vara en så stor och ofantlig vinst för ej allenast Tyskland, utan äfven medelbarligen Frankrike, att förhandlingarne derom äskulle mer än tillräckligt berättiga den liflighet, som nu börjar visa sig på detta område. Det är tillochmed troligt, att den engelske statsmannen lord Clarendon i Wien arbetat i denna riktning; det är nemligen bekant, att England i äratal sökt indraga Österrike i ett friare ekonomiskt system. I alla händelser kan man snart vänta mera visshet härutinnan: un äro ryktena för mångtydiga och ställningen för invecklad, att tillåta någon bestämdare konklusion — hvilken, enligt vår tanke, dock ej skulle kunna gå i riktningen af förhandlingar om en europeisk kongress, såsom kannstöparne hoptals förmena. En wienertidning vill veta, att man med snaraste kan vänta — en konferens mellan de katolska makterna i Paris. En del franska biskopar ha i en skritvelse till påfven uttalat sig emot septemberkonventionen. Rörande den litterara och sceniska verlden i Paris meddelas för dagen åtskilligt nytt. D. 15 d:s gick ett nytt stycke af Victorien Sardou för första gången öfver tiljan å teatern i Palais Royal, kalladt: Les pommes du voisin(Grannens äpplen). Det väckte mycket bifall. Andra och 3:dje akten äro mycket 1. 1— 1 — — — 1171 pp