Göteborgsposten – 19 oktober 1864, sida 1

Han har gift sig med henne. och det är nog. Jag kan icke tala derom. . — Hvarför tog du icke Lucy med dig? — Jag fick icke lof att göra det. Ämnar du verkligen bo här alldeles ensam? — Hvem skulle jag bo tillsammans med. Jag kan så gerna bo i detta huset som i ett aunat. Jag har ej råd till att ställa det bättre för mig, och det är mycket trefligt att lefva här i frid, om man jemför det med vära fordna penningförlägenheter. — Ven det tycks vara ett så ensligt lif. Du förekommer mig så isolerad. Jane teg. Hon kände djupt, huru enslig hon var, när systern talade, men hon visste också, att hon måste uthärda det. — Hur stort är ditt anslag, Jane? — Femhundra pund om året. — Femhundra pund om året för lady Chesney! svarade Laura med blixtrande ögon. Det borde vara mer än dubbelt så mycket. — Det är nog för att bereda mig trefnad, och jag har tagit afsked af prakten. Jag hoppas, Laura, tillade hon hjertligt, att dina inkomster äro så stora som du väntat. Laura rodnade. Hon hade börjat stegra sina anspråk, såsom varande lord Oakburns dotter; hon längtade efter den ståt och lyx, som vanligen medföljer rang. Men mr Carltons far hade ej lemnat henne några penningar; och hon och hennes man måste nöja sig med hvad han för