Göteborgsposten – 17 oktober 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sorf. till Slottet East Lynne, — Jag ämnar icke sprida ut den, men jag måste säga mamma det; det har brunnit i mitt hjerta alltsedan den aftonen. Jag vågar ej yttra ett ord derom till pappa eller onkel John, ty de skulle säga att det var en af mina fantasier och påstå, att jag är dårhusmässig. Men mamma vet, huru ofta mamma blifvit förvånad öfver den snabbhet, hvarmed jag utforskat menniskor och deras motiver, och kallat den en god gåfva af Gud. Jag är säker på att Carlton spelade en roll den qvällen; hvarken hans öga eller hans tunga talade sanning. Han såg också, att jag misstänkte honom och ville att jag ej skulle stanna inne i rummet. Detta var det första framträdandet af min misstanke; den utbildades under förhöret. Samma flytaude och lediga sätt att berätta; han tycktes kunna hela historien på sina fem fingrar. Coronern komplimenterade honom för den öppenhjertighet, hvarmed han aflade sitt vittnesmål, men jag vet, att jag läste lögn i det från början till slut. — Svara på en fråga, Frederick. Hvad har stämt dig emot mr Carlton? — Jag var dessförinnan icke stämd emot honom. Jag Forts fr. N:o 204.