Göteborgsposten – 15 oktober 1864, sida 1

Göteborg d. 15 Oktober 1564. Michael Bakunin, den bekante ryske demokraten och skriftställaren, har under gårdagen vistats i Göteborg och med engelska ångbåten afrest till Hull. Efter ett kort uppehåll i England afreser hr Bakunin till Florens, der han i denna Italiens nya hufvodstad möjligen kommer att bosätta sig. Göteborgs Mis-ionssäll-kap. Uti ett bref från Göteborg till Wäktaren meddelas, att domprosten d:r Wieselgren tilltolje af sjuklighet, afsagt sig ordförandeskapet i härvarande missionsdirektion, samt att d:r Fjellstedt i stället blifvit vald till ordförande. För år 1863 har samma direktion utgifvit 2,200 rdr till de svenska indiska missionärerna och till deras hustrurs barnskolor. Emellan Lunds och Göteborgs missionssällskaper har det aftal blifvit gjordt, att då missionärers utsändande ifrågakommer, delegerade af båda styrelserna bestämma person och verkningsfält. Presterskapet och skarpskyttesaken. Vi antydde för några dagar sedan uti en längre uppsats med rubrik Nationalbeväpningen, att i vissa socknar i närheten af Göteborg presterskapet motarbetar skarpskyttesaken, genom att rikta starka angrepp mot söndagsexercisen. Nu är det ett faktum, att söndagsexercisen, tillsvidare åtminstone, är nödvändig för sakens befordrande hos de arbetande klasserna och allmogen, hvarigenom presterna under sitt ifrande mot söndagsexercisen de facto äfven motarbeta skarpskytteidgen. Vi skola en annan gång närmare efter den hel. skrift sjelf söka att utreda söndagsbegreppet, och anmärka derföre här endast i förbigående, att denna anstrykning af helighet och gudomlighet, som fästes vid söndagen, ej af det nya testamentet finnes berättigad, ty Jesus har sjelf sagt, om vi skola tro hvad evangelisten säger: Sabbaten är gjord för menniskornas skull och icke menniskan för sabbatens. Uoilketdera är lofligt: att göra väl under sabbaten eller göra illa; hjelpa lifvet eller dräpa? Då nu folkbeväpningen afser att rädda nationens lif som nation, hvilket väl måste vara för mera än en enskild menniskas, tala ju de prester emot andan i Jesu ord, hvilka af en viss lust att visa sig eller af rå obskurantism eller af sjuklig pietism uppträda mot skarpskyttekårerna, eller, hvilket är detsamma, exercisen på söndagarne. Det vore önskligt, att skarpskyttesakens vänner öfverallt, der densamma motarbetas af presterskapet, hänvisade folket på andan i Jesu egen betraktelse af sabbaten och sabbatens helgd. Som ett bevis på, huru å Hisingen preterskapet lyckas i sina sträfvanden mot skarpskyttesaken, har man till oss inberättat, att vid Lindholmens kompani, 70 man starkt, endast finnas 5 personer af allmogen och att vid öfriga korporalskap på Hisingen det går mycket långsamt framåt, om icke alldeles tillbaka, emedan der numerären naturligtvis mest skall utgöras af allmoge. Kyrkoherden i Lundby, det pastorat hvarunder Lindholmen hör, hr lektor Rosenius, har nu nyligen gifvit prof på sin uppfattning af skarpskyttesaken, i det han under presentationen af den nye v. pa storn Palmgren på enskild väg uppmanat hemmansegare. att varna sina söner för delakighet i skarpskyttesaken. Man skulle hos en lektor, och således en man som bör inneha