kättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Skräddaren Salholm och hans hustru undervingo igår fortsatt förhör i poliskammaren. Mannen såg fortfarande lika fräck ut och nekade lika enständigt till allt. Hustrun nekade äfven till att ha begått någon stöld och frånsade sig all vetskap om eldens uppkomst. Deremot medgaf hon sig, såsom längre ned synes, ha pantsatt åtskilliga klädespersedlar, som hon påstod sig ha emottagit till tvättning af fru Dahl. Fru Dabl, som från sin nuvarande vistelseort på landet begifvit sig till staden tör att närvara vid förhöret, uppgaf följande: Fru D. hade ej, såsom hustru Salholm nppgifvit, lemnat denna några kläder till tvättning, så mycket mindre som hustru S. varit alldeles okunnig i tvättning. De på pantlånekontoret pantsatta kläderna bestodo af en halfsidenklädning, tvenne bomullsklädningar, 212 par lakan, 4 örngottsvar tillhöriga fru Dahl; en paletot, en nattrock, byxor och väst som tillhört fru Dahls aflidne man; samt tvenne klädningar som tillhört en flicka Emma Nilsson, hvilken någon tid varit hos fru Dahl. Dessutom hade ett fru D. tillhörigt täcke blifvit pantsatt men sedermera åter utlöst. Det återfanns sedermera på ett ställe vid Torggatan, der det för andra gången blifvit pantsatt. — Alla dessa kläder igenkändes af fru Dahl såsom henne tillhöriga. — Likaledes igenkändes bland effekter, som hustru Salholm innehaft vid häktandet, tvenne handdukar, två näsdukar och en servett af fru D. såsom hennes. Ett al de pantsatta lakanen hade legat omkring de nyssnämnda båda fru Dahl tillhöriga bomullsklädningarne. hvilka ej varit upptagna ur den kista hvari de förvarals på tvenne år. Hr Höök igenkände fyra skjortor, hvilka allesammans Salholm vid häktandet innehade, såsom sina. Dessa skjortor hade dock ej blifvit stulna, utan hade hr Höök lemnat dem till tvättning at hustru Salholm. Salholm törklarade sig ej ha sett hustrun inneha någon af de månge artiklar hvilka blifvit pantsatta. S. hade vid eldsvådan jemte hustrun blifvit väckt af ett dunkande ute på vinden, förmodligen af en nedfallande bräda. Rummet var då fullt med rök. 8. som blott hann taga på sig fena byxan skyndade ut och bar ned ett par af grannen Kristoffersons barn, samt räddade sedermera några af sina tillhörigheter, åsom litet sängkläder, ett par lakan, några kjolar och linnen, genom att kasta ut alltsammans genom fönstret. — Det af hustrun sedermera pantsatta täcket tvensom ett stycke linneväf hade hon förut inköpt. — Skräddaren Bergqvist hade varit i sällskap med Salholm, då denne jemte hustrun sedermera begaf sig af på resan till Arboga, der de värda makarne häktades. Hustru Salholm, som infördes efter det att mannen blifvit utförd, berättade: De båla bomullsklädningar som tillhörde Emma Nilsson hade ett par dagar före branden befunnits liggande utanför dörren till S:s bostad på svalen å ett par der befintliga drickesankare; hon intog klädningarne och pantsatte dem sedermera å pantlanekontoret. De båda fru D. tillhöriga bomullsklädningarne pastod hon sig ha emottagit till tvättning och sedermera pantsatt. De öfriga fru D. tillhöriga linnesaker som blifvit pantsatte påstod hon sig äfven ha emottagit af fru D. till tvättning. Det pantsatta täcket deremot, hvilket fru D:s syster för icke länge sedan stickat, påstod hon enständigt vara hennes eget. Pantsedlarne hade förkommit, förklarade hon vidare. Det hade varit hennes mening att åter utlösa de pantsatta sakerna påföljande Lördag. Upplyst om att det ena af de lakan hon medgaf sig ha pantsatt legat omkring de båda bomullsklädningarne som ej på tvenne år varit upptagna ur kistan, der de legat förvarade, iakttog hon en envis tystnad. Tillfrågad om hvar hon tvättat de båda klädningarne, förklarade hon att hon tvättat och torkat dem i köket, utan att hon visste om mannen observerat det. S. sjelf sade sig icke ha sett henne tvätta sädane klådningar som de ifrågavarande. Hon hade äfven emottagit ett dussin servietter af fru D. till tvättning, men hon visste ej om desamma uppbrunnit eller ej. Vi ha redan nämnt att dessa nppgifter voro osanna. Äfven andra personer som bott i huset förklarade att de aldrig sett hustru Salholm sysselsätta sig med tvätt. Bergqvist, som infördes efter makarne Salholm vidhöll sin uppgift, att han emottagit de pantsedlai han innehaft af Salholm, hvilken således äfven a denna omständighet bevisades vara mindre oskyldig än han sökte göra sig.