Göteborgsposten – 12 oktober 1864, sida 1

— Jag har tänkt på att jag kunde flytta till Södra Wennock, sade hon. Jag kan icke stanna qvar i London. Husct i Södra Wennock har ej blifvit uthyrdt, sedan vi flyttade derifrån, och nu då vintern nalkas, är det ingen anledning att tro, att det blir uthyrdt. Tillåt mig att återvända dit. Lord Oakburn gick fram och tillbaka med stora steg. Jane stod som förut vid bordet med handen lagd derpå, liksom för att ha ett stöd. — Det är den orimligaste dårskap i verlden, Jane. Du skulle trifvas hemma lika väl som förr, om du blott ville försöka att göra det. Tror du, att hon har kommit i huset, för att göra det otrefligt för oss? Du känner henne icke, om du tror det. Men låt vara — gör som du vill. Om du vill vara öfver vintern i Södra Wennock, så står det dig fritt. — Tack, sade Jane med en qväfd snyftning. Vill pap;a anslå at mig hvad som erfordras för mitt uppehälle. Det skall jag tänka på, sade earlen vresigt. Låt mig veta hvad du vill ha, och jag skall göra hvad jag kan. — Jag skulle vilja stanna qvar der, stanna der hela mitt lif. — Prat, Jane! Innan du varit der sex månader, vill du gerna komma tillbaka till oss. (Forts.)