Göteborgsposten – 11 oktober 1864, sida 2

vanda, men om en eller ett par dar är allt som det skall vara. Är det icke så, kan du fråga dem om orsaken. kEn mycket utstyrd kammarjungfru snodde förbi earleu, snodde förbi Jane och sade till sin fru, med hvilken hon anländt: — Ert rum är i ordning, mylady, och hvad ni be: höfver i qväll är uppackadt. Jag tänkte, att mylady ville ha en brasa, och derföre har jag gjort upp en. Grefvinnan gick ut, lika glad som earlen att komma undan. Jane tog fatt i en stol i sin själs djupa smärta. Ack, läsare, du har säkert deltagande för henne. Hon skuffades helt plötsligt från sin plats som herrskarinna i sin fars hus, hvilken hon innehaft i åratal; hon skuffades äfven från den förnämsta platsen i hennes fars hjerta. En, som hon ansåg under sig i alla hänseenden, som hon tyckte illa om och föraktade, och öfver hvilken hon haft att befalla, hade intagit hennes plats, var höjd öfver henne. Hon kunde ha uthärdat detta bittra förhållande — icke tåligt, men dock uthärdat det, men hvad hon ej kunde uthärda, var, att en annan skulle bli för hennes far hvad hon sjelf var. Han, som hon hade älskat och vördat så högt, han, vid hvilken sjelfva hennes lif varit fästadt, han hade skaffat sig en ny afgud — och Jane betydde hädanefter intet.