Nationalbeväpningen. Det närvarande tillståndet inom Europa kan ej länge bestå. Det kännes inom alla lager af samfundet nägonting tryckande, hvilket angifver att det lugn, som betingar en jemnare staternas utveckling, alldeles icke finnes. Ehuru enhvar söker att på möjligast bästa sätt visa ifrån sig de många bekymmer, som sakernas ställning är egnad att framkalla, och liksom feberaktigt häftigt heldre vill njuta af de sinligt retande frukter, som ett förfinadt tidehvarf kan erbjuda, än att draga den verkliga situationen vid hornen och se den in i hvitögat — kan dock ingen helt och hållet frisäga sig från stundom påträngande farhågor för hvad som skall tima i morgon, om än dagen i dag visar sig lugn. Ingen kan, huru gerna han än vill det för sitt materiela välbefinnandes skull, alldeles borträsonnera den tanken eller rättare den sig påträngande vissheten om, att det finnes i Europa en rätt, som i denna stund ej ses till godo, att det finnes en orätt, som blifvit en tillfallig rätt, eller, för att uttrycka oss ännu bestämdare och mera direkt, att vi befinna oss i ett rättslöshetens tillstånd. Då ingen kan från sig aflägsna denna tanke, isynnerhet som den framträder i verkligheten framför honom, kan han ej heller