Göteborgsposten – 10 oktober 1864, sida 2

hon mycket sjuk; hon led at en åkomma, som kräfde ständig läkarevård och kostsam dict, och Eliza var alltjomt uästan vår skyddsengel. Hon sände oss hvarje penning som ej hennes oumbärliga utgifter kräfde. Hon har vari på ställen, der obehagen varit stora och der hon blifvi illa bemött, och hon har dock stannat der för att kunn bistå oss. Hon har varit en god dotter, tillade han efter tryckligt, och jag är öfvertygad om att hon blir en got hustru. Och om blott er herrlighets döttrar Hans herrlighet bröt åter ut i försäkringar, att han; döttrar icke hade något att göra med hans gittermål och att han skulle visa det. Och kyrkoherden teg omsider. Earlen betedde sig på annat sätt än andr. menniskor Han hade tillbragt större delen af sitt lif på sjön, och d ideer och bruk, som voro gängse på lund, voro nästan e sluten bok för honom. Då han diskuterade arrangeman gerna för äktenskapet med miss Lethwait — ty han tvan henne att tala med honom om dem och han gjorde det s prosaiskt som om hun diskuterat en fråga i Öfverhusct — fann hon sig föranledd att ge honom en vink om att e resa lång eller kort, inrikes eller utomlands oftor behag ansågs vara på sitt ställe efter vigseln. harlen kunde ick inse det, kunde icke begripa det. Hvad i all verlden fat tades i hans boning, efter de ej kunde begifva sig dit re dan bröllopsdagen? Om han kunde träffa på en treHig brigg så skulle ide kunna kryssa en månad i den; han hade in genting emot det, och han skulle också gå in på att fär das i en väl bygd jakt, men han reste ogerna till lands och han skulle icke göra det i det ifrågavarande follet.