Göteborgsposten – 10 oktober 1864, sida 2

En turinertidning vill veta, att den italienska regeringen i det protokoll som är vidfogadt konventionen förklarar, att hon icke skall förhindra parlamentet från att förnya det beslut, som förklarar Rom tör Italiens hufvudstad. Enligt Patrie skall italienska hufvudstadens förflyttning till Florens ega rum före tebruari månads slut. Från Rom skrifves d. 30 sept., att på Corso och Colonnaplatsen dagen förut en storartad demonstration egt rum, för att betyga romrarnes glädje öfver konventionen. Mer än 8,000 personer församlades omkring kl. 8 på aftonen vid början af franska truppernas tapto på Colonnaplatsen. Då de franska soldaterna med musik satte sig i marsch, dånade från alla håll bisallsrop och: lefve Frankrike! lefve Italien! letve Napoleon III! lefve Victor Emanuel! lefve konventionen af d. 15 sept! Då franska militären hörde Frankrike och kejsaren applåderas. instämde den i romrarnes jubelrop. Demonstrationen blef ännu mera imposant, då man kom fram till Corso och den der promenerande massan anslöt sig till och instämde i jubelropen. Med samma bifallsrop möttes franska soldaterna på andra punkter af staden, isynnerhet i Trastevere. Bifallsropen fördubblades under de af franske öfverbefälhatvaren innehafda fönster. Den ro: merska polisen fick ej tid att företaga någon häktning. I ett annat bref från Rom skrifves, att man är mycket nedstämd i Vaticanen, förutom kardinal Äntonelli. Den hel. sadren sjelf har svårast att bära tryckningen af förhållandena. Han föredrager mer än någonsin ensamheten framför sällskaper, och tillochmed det annars ofelbara partiet biljard efter maten har förlorat sitt behag. Man ser den hel. fadren ofta försjunka i djupa tankar. Den iråkade svårigheten medgifver honom blott, säges han tycka, utvägen att abdikera och öfverlemna åt sin efterträdare att asgöra, huruvida han vill låta Petri nuvarande arfvedel gälla som utstyrsel för kyrkans verldsliga välde eller icke. Sjelf vill han icke afträda formelt de redan i sjelfva verket förlorade provinserna. Men under det Frankrike genom konventionen af d. 15 Sept. nästan fullständigt brutit med påfven, har plötsligen ett vänskapligt förhållande inträdt mellan denne och Ryssland. Det officiela bladet i Moskwa förklarar sålunda, att den hel. stolen och kabinettet i Petersburg på sista tiden kommit att stå på en bättre fot till hvarandra. En påflig gesandt monsignore Talbot, väntas till Petersburg, för att träffa en öfverenskommelse med kejsar Alexander om katolikernas ställning i Ryssland, och å andra sidan tänker kabinettet i Petersburg sända grefve Bludof eller turst Alexis Labanoff till Rom i st. t. grefve Kisseleff. Pius IX:s förräderi mot Polen, för hvars sak han i början uppträdde, har möjligen gifvit sista stöten åt Frankrikes tålamod och kommit detta att brista. Den kejserlige prinsen hade d. 2 d:s sin I första lektionstimma i pianospelning. — Han skall i tid lära sig att förstå noter. D. 4 d:s förrättades i kyrkan St. Pierre vigsel mellan hr Emil v. Erlanger, son till baron-bankiren Erlanger i Frankfurt am Mayn, och mlle. Mathilde Slidell, dotter till amerikanska Sydstaternas gesandt i Paris. Hr Erlangers vittnen voro hr Mocquard, senator och kejsarens kabinettschet, samt markis de Beaumont; brudens hr Mason, Sydstaternas gesandt i London, och hr Aubin. Hofvet, diplomatiska kåren och den högre finansverlden voro talrikt representerade. Sydstatskolonien i Paris var bokstafligen fullständigt närvarande; mån varseblef äfven flera sydstatsoffleerare i uniform. Staden Narbonne i sydliga Frankrike befinner sig sedan någon tid i stor rörelse. Ett stort röfvareband tyckes hafva der drifvit sitt ofog. Nästan dagligen förefalla stölder, rån på öppen gata och mord. Man tror nu, att ogerningsmännen äro samma personer, hvilka föröfvade morden på de Lassallees slott, tv man vill nu ovilkorligen påstå, att Latour haft många med sig. Man hoppas få litet mera ljus i denna dystra sak. Furst Talleyrand, Frankrikes nuvarande gesandt i Berlin, säges skola bli förflyttad till Petersburg. Staden Cavaillon i departem. Vaucluse vände sig nyligen till den jovialiske gamle skriftställaren Alexander Dumas med begäran, att han skulle gratis lemna några af sina verk till ett offentligt bibliotek. som man tänkte