Göteborgsposten – 10 oktober 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sorf. till Slottet East Lynne. Lord Oakburn hade i sin förvåning rest sig i phaetonen. Det fanns ingen, som han då mindre tänkt på än Laura, och Pembury var det ställe, der han minst väntade att se henne. Saken var emellertid den, Laura hade nyligen råkat mrs Marden hos en af sina vänner nära Stora Wennock, och de begge damerna hade hastigt blifvit vänner, och Laura var hos mrs Marden på ett par dagars besök. — Hon blef bestämdt rädd för en af oss, och så vidt jag mins har jag aldrig förr sett henne, ropade sir James anspelande på den dam, som åkte med mrs Marden. Känner ni henne, lord Oakburn? — Om jag känner henne! utropade eurlen häftigt. Det får jag till min ledsnad erkänna. Det är en otacksam dotter till mig, som rymde och gifte sig med en karl, utan att fråga mig om lof dertill. — Då måste det vara lady Laura Carlton! utropade sir James Marden. — Det är det, sade earlen. Och jag försäkrar er, . . Nea 338.