Göteborgsposten – 8 oktober 1864, sida 2

betalark. Han betalade, och sof godt. Då han asallt detta sett att penningar voro allsmäktiga, frågade han sin vän officeren om han ej kunde få smyga sig öfver till något förbipasserande fartyg. Omöjllgt, svarade officeren, men om ni kan betala, tror jag nog att ni skall undslippa sängenskap-. Huru skall detta lyckas 24 Lomna det åt migs. Vid ankomsten till Boston befanns the Marshall som har att göra med fångarne, vara en fullkomlig gentleman. Han hade stor smak för de sköna konsterna och var förtjust i drottning Victorias bild, i synnerhet då den befanns inpreglad på sovereigns. Femtio pund voro ej för dyrt betaldt för friheten och vår Liverpoolsbo återvände med nästa ångbåt till England. stora behof af hvila. Ni kan få min säng, ifall ni Å Å Å Spiritualismen framme igen. Det var nu temligen längesedan spiritualist-historierna läto höra af sig i allmänna tidningarne. De tyckes dock åter nu vilja vakna till lif under en något förändrad form. En insändare till YTimes beskrifver nemligen en sange till hvilken han nyligen i London varit vittne. Tvenne amerikanare vid namn Davenport och en Mr Fay — den sistnämnde af tysk härkomst men uppfostrad i Amerika — ha nemligen kommit öfver till England, åtföljda af en Mr Palmer och en Dr. Ferguson, hvilka synas ha till uppgift att kommentera och förklara de fenomener4 som presteras. Seangen har hållits någonstädes i ett hus nära Portland Place, och undren bestå som vanligt i ringning af klockor, slående på tamburiner och andra musikaliska instrumenter 0. 8. v. utan någon menniskas synbara åtgörande dervid. Det egentligen nya i spektaklet bestär iknägra konster som utföras i ett kabinett eller en garderob, i hvilka herrar Davenport med tåg bindas så fast tillsammans till händer och fötter, att de ei synas kunna göra den ringaste rörelse, och derefter släckes ljusen som, då de efter ett par minuters förlopp åter tändas, visa de båda bröderna fullkomligt frigjorda från sina band. Ljusen släckas ånyo och i nästa minut sitta bröderna åter bundna tillhopa lika bårdt som förut. Detta allt är naturligtvis mycket märkvärdiga saker för de troende, men fritänkarne undra om det ej kan finnas en hemlig dörr i kabinettet, genom hvilken den ande som utför alla dessa underverk inträder under mörkret, förkroppsligad i någon hemlig medhjelpares skapelse. En kompositionsmaskin. Såsom bekant ha sedan många år tillbaka en mängd teknici och andra personer sysselsatt sig med konstruerandet af en mekanism, hvars uppgift skulle vara att, anbragt på ett piano, i notskrift återgifva allt hvad som spelas på detsamma. Denna uppgift är nu löst, berättas det, och det på ett sätt som vida öfverträffar tillochmed de mest sanguiniska förhoppningar. Vi få dock innan vi gå vidare reservationsvis anmärka, att berättelsen om uppfinningen är tagen ur en tysk tidning och skall vara gjord af en tysk, hvadan hela historien lätt kan vara en anka, hvilken liksom så många andra utkläckts under den värmande inflytelsen af germanisk ÅPatriotismusk. — Uppfinningen skall vara gjord af en pianist och kompositör Endres från Mainz, direktör för tyska musiksällskapet Liedertafel i Paris. Maskinen, hvars inre sammansättning ännu är en hemligbet, kan anbringas på alla gamla och nya tangentinstrumenter, såsom orgel, klaver o. s. v., utan att sjelfva instrumentet deraf lider ringaste skada, och är af så ringa omfång, att man kan helt och hållet dölja densamma under instrumentet, oaktadt den arbetar för huru många oktaver som helst. Afsedt från den inre mekanismen består maskinens yttre synbara verksamhet deri att en ungefär två tum bred pappersremsa utan ända, hvilken på ena sidan är linierad som notpapper, ingår genom ena ändan af maskinen och åter utkommer genom den andra, betäckt med i svart tryckt notskrift. Maskinen angifver hvarje not på eller mellan linierna, som på instrumentet anslås och icke blott deras benämning, e d e o. 8. v. utan äfven deras tidsvärde, och detta i vanliga skrifstecken (nothufvuden) d. v. s. den trycker noterna i form af 32:dels, 16:dels, 8:dels, 4:dels, halfva och hela noter, angifver om de äro punkterade eller ej, markerar pauserna, forte och piano, der pedalen verkar eller upphör att verka, tecknar taktstrecken, med ett ord, nedskrifver musikstycket, som spelas på instrumentet, så att för pennan nästan intet återstår att utföra. Lydande hvarje rörelse af exekutören lika villigt som hans hand, rör sig mekaniken i 4 eller 64 takt (alla andra taktarter låta återföra sig till dessa) och skyndar eller saktar sig efter behag. Men ännu mera: maskinen transporterar äfven ögonblickligt hvarje musikstycke ur en tonart i en annan. Denna mekanism möjliggör således för kompositören att sätta sina musikaliska tankar och fantasier på papperet i samma ögonblick de exeqveras. Af hvarje musikstycke kan man genom densamma taga en kopia. utskrifva de enskilda stämmorna för instrumentalmusik ur partituret, kontrollera om nybegynnare spela rätt (ty maskinen markerar hvarje fel) huru många gånger lärjungen öfvat stycket, o. s. v. Om den nya uppfinningen, tillägger tidningen som innehåller denna berättelse, skulle bevisa sig vara praktisk, hvarpå man efter de gjorda experimenterna ej kan tvifla, så skulle densamma framkalla en revo1 50 inom musikens verld. Ett ovanligt tiggarbres. Franska tidningen Messager du Midi berättar att baron James Rothschild är egare af den största samling tiggarbref, som någon financier troligen emottagit. De utgöra en fullständig serie. Bland antalet är ett som nyligen blifvit adresseradt till baronen, innehållande det mycket frestande förslaget, att brefskrifvaren för en obetydlighet af 50,000 fres vill lära finaneieren huru han skulle kunna förlänga sitt lif till 150 års ålder. På detta bref lemnade baronen följande svar: — Min herre. — Det har ofta händt mig att jag i bref blifvit hotad med döden, ifall jag icke gåsve en summa penningar till bresskrifvaren. Ni är helt visst den förste som någonsin begärt penningar af mig med vilkor att förlänga mitt lif. Ert förslag är utan tvifvel mycket bättre och vida mera humant. Men min religion lär mig att allas våra lif stå i Guds hand, och jag will ej göra något för att undandraga mig hans beslut. Mitt afslag skadar dock ej på minsta sätt er upptäckt, af hvilken jag hoppas att ni skall komma att sjelf draga fördel. Beklagande att jag ej kan begagna mig af ert anbud, lyckönskar jag er hjertligt till de 150 år, hvilka det är er lott att lefva i denna verld. — Var försäkrad Åc. — J. de Rothschild. Ett framsteg i sotograsien af stor vigt säges nyligen ha blifvit uppfunnet. Alla fotografier ha nemligen hittills variv utsatta för att blekna. En tysk vid namn Wothly skall likväl nu ha uppfunnit en metod, genom hvilken man erhåller de utmärktaste bilder, som icke blekna eller utplånas. Åtminstone ha ej vatten, sol eller vind något inflytande på desamma, och det återstår blott att göra sig förvissad om hvilken skada tiden förmår tillfoga dem. Hemligheten af vroceduren har blifvit inkönt och natenterad af ett