Göteborgsposten – 7 oktober 1864, sida 2

nantskontoret och fråga menniskorna der hvad de mente med det att inbilla oss, att det var den miss Beauchamp vi frågade efter. Earlen steg upp i sin hetta på sitt impulsiva sätt och gick fram och tillbaka, öfverhöljande den stackars Pompey, som icke strax under uppståndelsen fick rätt på hans hatt, med en ström af förbannelser. Och innan solen stod på sin middagshöjd hade guvernanten lemnat huset; för att aldrig återvända — såsom guvernant. XXIX. Liksom ett svärd, som går gonom själen. Ear!en af Oakburn hade mycket brådtom. Earlen var en af dem, som hade mycket brådtom, innan de anträda en resa, om den än är aldrig så kort. Han skulle besöka sir James Marden på Chesney Oaks, och detta satte honom i stark rörelse. Till Janes förvåning hade han sagt, att han icke ville ha Pompey med sig. Jane undrade, huru han skulle kunna undvara den trogne och kujonerade tjenaren, om icke för annat, för att han ej skulle ha någon att ryta på; och när hon frågade earlen, hvarför han ej fick följa med, sade han höfligt, att det icke angick henne. Jane var ledsen öfver detta hans beslut, emedan hon ansåg, att hennes far ej kunde trifvas utan den gamle betjenten, och att hon var glad att ha honom hos sig; men för öfrigt fästade