Göteborgsposten – 7 oktober 1864, sida 2

kantskap, ty han skulle stiga af i Pembury. Han fann sir James Mardens vagn — ett slags post-phaeton — vänta på sig och sir James sjelf, en liten man med gult ansigte, sitta på kuskbocken. Barlen och hans nattsäck inpraktiserades riktigt i vagnen, och sir James körde ut ur stationen. När de foro uppåt gatan mot alleen, som förde till Chesney Oaks — den vackra alle, som slingrade sig genom parken till huset, men som var mindie grön än den varit om våren — ilade hastigt emot dem en liten vagn dragen af tvenne utmärkt vackra ponyer. Men dessa ponyer voro i sitt slag icke vackrare än de damer, som sutto i dem, voro i sitt. Dessa voro glada och förtjusande; de skrattade och pratade med hvarandra, och deras slöjor, hakband och andra grannlåter fladdrade bakåt för vinden. Den, som körde var öfverste Mardens hustru, och hon ämnade hålla och helsa på sir James, när den andra med ett halfqväfdt rop fattade tömmarne och lät ponyerna galoppera, i det en plötslig blekhet efterträdde kindens friska rodnad. Det var lady Laura Carlton. — Halloh! utropade sir James, hvarför gör ni så? (Forts.)