i2 1 1Ös!—.— — — ———————— hon lingen vigt vid denna sak. Alltså åkte earlen till Paddingtons station, och sedan Pompey sett sin herre och dennes nattsäck komma med ett snälltåg, åkte han tillbaka till Portland Place. Jane Chesney var sjelf verksam, ty hon sökte on guvernant, som hon kunde engagera i stället för miss LethWait — en, som skulle bättre fylla sin plats i huset än miss Lethwait gjort. Jano förebrådde sig, att hon icke gjort sig närmare underrättad om miss Lethwaits antecedentia; det förekom henne nu som om hon vid första ögonkastet fattat för goda tankar om henne och tagit henne på god tro. Att Jane icke skulle åter göra sig skyldig till ett dylikt misstag visade det, som hon nu gjorde. Hon efterfrågade nemligen de minsta detaljer hos det fruntimmer, som nu rekommenderades åt henne — en miss Snow. Det var icke många dagar sedan miss Lethwait flyttade, men Jane hade tvungit sig att icke tänka på henne. Hon villo icke tänka på en, hvars beteende i den episod, som Jane bevittnat den aftonen, då det var kalas i huset, varit så vidrigt. Lord Oakburn for på Greut Westeru denna jernviägs linie, som är så beqväm för resande. I hörnet midtemo satt en annan gammal bofälhafvare på ett af kronans far tyg, och de begge herrarne hade blifvit så goda vänner latt hans herrlighet icke kunde tro sina ögon, när han så; den välkända stationen i Pemburg eller tro, att de reda! sanländt dit. I Han måste icke destomlndre skiljas från sin nya be