Göteborgsposten – 5 oktober 1864, sida 2

kättegangsoch Polissaker. Pollskammareun. Tvenne gånger har i poliskammaren förhör hällits med skräddaregesällen Joh. Fredr. Bergqvist, haktad såsom skäligen misstänkt för att ha tillgripit ätkilliga kladespersedlar m. m. tillhöriga fru Hedvig Dahl — samma fru D. som var egarinna till det d. 15 sistl. Sept. vid Breda Vägen nedbrunna hus. Ösver hvad vid dessa polisförhör förekommit få vi nu meddela följande upplysningar. Polisöfverkonstapeln Söderling hade af någon fått höra att tilltalade Bergqvist några dagar efter nämnde brand haft åtskilliga pantsedlar att utbjuda åt en fru Lundvik, i anledning hvaraf Söderling begifvit sig till nämnde fru för att taga reda på förhållandet härmed. Hon hade bestyrkt sanningsenligheten af uppgiften, men sagt att hon ej velat inlåta sig i affärer med B. utan i stället hänvisat honom till en mamsell Eva Andersson, som hon visste brukade uppkopa pantsedlar. Hos den sistnämnda fick Söderling närmare reda på förhållandet, ty B. hade verkligen varit der i samma ändamål som hos fru L., och denna gång haft bättre tur. Mamsell A. hade till en borjan lånat honom 6 rdr på en del af pantsedlarne sumt öfverenskommit med honom att han följande dag skulle återkomma för ytterligare uppgörelse. Slutet blef att hon tillhandlade sig åtskilliga af B:s pantsedlar och utlöste cn del af de pantsatta varorna, hvaribland åtskilliga alnar linneväf, ett täcke, lakan o. s. v. Fru Dahl, som besett dessa saker, sade sig med ed kunna bestyrka att de voro hennes. Då Bergqvist sedermera häktades hade man ytterligare påträffat två pantsedlar hos honom, den ena på en rock, den andra på ett byxor. Hvad den förra angår, trodde sig fru D. i en igenkänna sin afl. mans rock, de senare kände hon deremot ej igen. De pantsatta sakerna hade förvarats på vinden i fru Dahls hus och varit inlåsta. Bergqvist, tillfrågad huru han bekommit dessa saker, uppgaf att han köpt väfven af skräddaren Salholm och mottagit de öfriga sakerna till förvar åt denne. Han hade sett såväl täcket som välven uppe hos Salholm flera dagar innan branden timade och äfven efter densamma uppe hos mamsell Andersson, der B. bott och dit Salholm efter branden undanfört en mängd saker. Han hade ingen vetskap om Salholm stulit sakerna eller icke, och brukade visserligen emellanåt vara tillsammans med S., men var alldeles icke hans förtrogne. Han visste ej hvart S. rest efter branden. Mamsell Betty Andersson hördes derefter. B. hade som nämndt är bott hos henne och hon hade ofta sett Salholm uppe hos B. Morgonen efter eldsvådan hade Salholm kommit upp till henne och klagat öfver den stora olycka som drabbat honom under utrop sådana som: Ack, jag olycklige! fattig har jag varit, men fattigare blir jag nu, sedan så mycket brännt upp för mig, samt begärt att få flytta de saker han bergat in i hennes kök. Sedan hon lemnat tillåtelse dertill, hade Salholm och hans hustru flyttat upp en hel mängd saker, såsom ett stort stycke linneväf, täcke, lakan, hvita kjolar, skjortor m. m. M:ll A. hade efter alla Salholms utgjutelser om sin stora fattigdom förvånat sig öfver att han kunde inneha så mycket linne och kläder samt frågat hustru Salholm om det vore deras saker, hvarpå hon fått ett jakande svar. Hustru S. medgaf likväl att de skjortor som funnos ej voro hennes utan att hon mottagit dem till tvätt. Täcket sade hon att hon sjelf stickat och att hon köpt tyget dertill på torget. Fram på eftermiddagen blefvo sakerna åter bortburna af Salholm och hans hustru samt Bergqvist, hvilka hvardera gått med sitt knyte i handen derifrän. Då B. följande dagen kommit hem och mams. A. frågat honom huru sakerna så hastigt kunnat föras derifrån och hvart de blifvit förda, hade B. svarat att Salholm tagit skjortorna och hans hustru kjolarne på sig. Det var väl fru Dahls, kan jag tro. Mamsell A. upplyste vidare, att B. varit hemma såväl aftonen före som natten under hvilken eldsvådan timade och ej under denna tid haft något sällskap med Salholm, undantagande att denne på aftonen burit upp något ved till B., hvarefter han dock straxt aflägsnat sig. Mamsell Anderssons flicka hade visserligen sprungit in till B. och sagt att elden vore lös nära derintill, men B. som då låg, hade svarat med något uttryck, som innebar att detta ej anginge honom. Fru Carolina Lundvik, till hvilken B. först utbjudit pantsedlarne, fick nu framträda och afgaf med stor ifver och största möjliga hastighet en berättelse om hvad som vid detta tillfälle passerat. Bergqvist hade inkommit till henne och utbjudit 20 eller 30 alnar väf som han föregående thorsdag belånat på pantlaneinrättningen. Han hade sagt att han bekommit väfven för en fordran som han haft af mamsell Andersson, hos hvilkan han bodde. B. hade äfven utbjudit andra pantsedlar åt henne. Han hade variytterst enträgen, erbjudit sina varor till ett oerhördt godt pris samt tillochmed gått så långt i frikostighet att han erbjudit henne en pantsedel å ett dussin sert