Göteborgsposten – 5 oktober 1864, sida 1

skulle kunnat spåra någon likhet mellan henne och Clarice Chesney. — don! utropade Jane. Har miss Beauchamp — er miss Beauchamp — så ljus hy? Har hon blåa ögon? — Ja. Miss Beauchamp är en af de blondaste flickor jag nånsin sett. Hennes hår är så ljust som lin och mycket likt silke, och hon har det i lockar. bet är just likt häret på dockor med ljus ansigtsfärg. — Det är icke hon, sade Jane, kämpande med smärtan öfver missräkningen så godt hon kunde. Den miss Beauchamp jag talar om hur stora milda bruna ögon och brunt har. Hon är ungefär så lång som jag. — Då afgör det frågan, lady Jane, svarade den unge manner, anspelande på ögonen och håret. Och dessutom är vår miss Beauchamp mycket lång — lika lång som den damen, som står der. Han pekade å miss Lethwait. Jane vände sina ögon från henne med redervilja, och hennes blickar föllo å Lucy. Hon vinkade på barnet, och Lucy ilade till henne med eld i sina bruna ögon, med det mörka håret i svallade vågor och rosor lysande å de fina kinderna. — Denna flicka liknar den unga damen, som jag talto om, till utseendet, mr Vaughan. Ögonen, håret och hyn iro alldeles lika. — Äro de det? Dot är ju er syster, lady Jane — någon sade mig, att hon var lilla lady Lucy Chesney. Hon är mycket vacker, men hon är icke det ringaste lik miss Beauchamp. Skulle det alltid gå på det sättet? Skulle de tyckas