Göteborgsposten – 4 oktober 1864, sida 1

Lordens döttrar.k) Af sors. vill Slottet East Lynno. — Aek nej, lord Oakburn! Visst icke alla! Jag är ej så lycklig, att jag har en egen härd, och jag får kanske aldrig någon. Men jag bör ej afundas dem, som äro bättre lottade i detta hänseendet. Hon stod rak under gaskronans glittrande prydnader; hufvudet var högburet men ögonlocken voro nedslagna, så att de mörka ögonhåren fuktiga af tårar hvilade på kinderna. I de hvita handskarne höll hon en geranieqvist, och hennes fingrar plockade den sakta i stycken blad efter blad. — och hvarför skulle icke ni få en egen härd? frågade lord Oakburn okonstladt. Ingen tår, ingen fingrarnas rörelse undgick de skarpa blickar, som sköto fram under de buskiga ögonbrynen. Hon svarade skrattande; det var ett hånskratt, som röjde inre qval. Mylord, ni kan lika väl fråga, hvarför en qvinna är drottning af England och en annan den olyckliga varelse, som sitter och syr femton timmar af dagen i sitt vindsrum, aftynande till kropp och själ. Ödets lotter falla olika Forts. fr. N:o 229.