Göteborgsposten – 3 oktober 1864, sida 1

hon också ha gissat, ty intet annat barn var Ulletäde-Jane gick till henne. — Du dansar för mycket. Det är besynnerligt, att icke miss Lethwait ser efter dig. Hvar är hon? — Tack skall du ha, Jane, men ingen behöfver se efter mig, svarade barnet, hvars hela ansigte strålade af glädje. Jag har aldrig i mitt lif haft så roligt. — Men du tål kanske icke att dansa så mycket. Hvar är miss Lethwait? — Jag har icke sett henne på länge. Jag tror hon är hos pappa i hans rökrum. — Hos pappa i hans rökrum! upprepade Jane. — Ja, jag såg henne der en gång, men vi ha dansat tre dansar sedan dess. — Lucy! — Det är sannt, Jane. Pappa var ond och sade, att det var riktigt skam att han icke kunde få röka sin pipa, derföre att huset var fullt af folk, och miss Lethwait sade: Åni skall röka den, käre lord Oakburn; jag skall hålla igen dörren, och hon tog af sig handskarne och började stoppa pipan. Då gick jag min väg. Janes panna mulnade. — Hade du gått in i den kammaren med miss Lethwait? — Nej, jag sprang omkring ur rum i rum, och jag sprang dit in och hörde dem tala med hvarandra. Jane! Jane! var så snäll och uppehåll mig icke. En ny dans börjar, och jag är bjuden upp till den. Det rum, som kallades lord Oakburns rökrum, var