Prin-en och prinsessan af Wales. Efter Stockholmstidningarne lemna vi följande beskrifning öfver enkedrottningens test till ära tör prinsen och prinsessan af Wales: Den middag, som H. M. enkedrottningen i Onsdags å Drottningholm gaf för prinsen och prinsessan af Wales var särdeles splendid. Till densamma voro, utom de kungliga främlingarne och deras svit, inbjudne statsråder, serafimerriddare, högre hof-funktionärer, embetsmän och uppraktande samt cheferna å de engelska örlogsfartygen, deribland man synnerligen bemärkte chefen å fregatten Aurora, den namnkunnige nordpolsfararen kapten MClintock. Efter måltidens slut gingo de höga gästerne i särskilda för dem beredda toilettrum, att der fullborda klädseln till balen. Emellertid prydde sig det gamla slottet med en drägt af ljus, som det visserligen aldrig burit. Gustaf III:s tidehvarf med dess mångbesjungna fester kan åtminstone i ett afseende, den materiela upplysningen, icke mäta sig med våra. Då ansägos syratio a sextio liuslägor fullkomligen tillfredsställa behofvet i en äfven stor danssal. Nu är knappt det tiodubbla antalet motsvarande våra dagars fordringar. Slottsterrassen åt sjön och stora trappan åt trädgården aftecknade sig med lamprader å balustraden. Förstugorna och den stora inre trappan, en verklig escalier dhonneur, betåckta med mattor, prydda med all den ymnighet af blommor och grönskande växter som årstiden gifver, voro rikt upplysta af lampor i de former som arkitekturen angaf, så att Apollo med sina sänggudinnor stodo ö!vergjutna af ljus, som gaf varma färger åt deras dagpartier, och väggmålningarnes nyfikna bilder, som så länge tittat ned förgäfves, flngo någonting att se på. Den öfra våningen var utsedd till sjelfva festen och danssalen, den ståtliga s. d. rikssulen med konung Oscar I:s samtida krönta hufvuden, hvilka till en stor del redan gått bort från de lefvandes antal, fann sig för första gången fylld af en så talrik och lysande samling af lefvande. Straxt efter kl. 8 inträdde de höga personerna med de samlade gästerna i danssalen. Prinsen af Wales förde H. M. enkedrottningen, som bar en mörk grisdelin moiredrägt med berthe af rika svarta spetsar och på hufvudet, för öfrigt prydt med grisdelina vlumer och svarta spetsbarber, det präktiga diademet af perlor och camcer, hvilket burits af hennes moder. H. M. konungen förde prinsessan af Wales, som gör fullkomligt skäl för sitt rykte såsom en af nutidens skönaste furstinnor. Prinsessan bar en bal-robe med hela nutidens vidd och längd, af rosenrödt gaze, rikt draperad med dyrbara hvita spetsar. Gnistrande juveler prydde hals och barm och en krans af hvita lommor, blandad med juvelknoppar, hvilade på det mörka håret, kläddt a chignon och med två långa lockar nedfallande på skuldrorna. Hertigen af HolsteinGläcksburg förde H. M. drottningen, som äfven bar en bal-robe af gaze af hög vattengrön färg, kanske den der farliga, men i så fall betydligt mildrad af slubbla höga garneringar af de präktigaste hvita spetsar. Halsband och broche m. m. af strålande juveler äflade i glans med dem, som här och der sammanhöllo en krans af hvita liljor på hufvudet. Hertigen zf Östergötland förde hertiginnan af Dalarne, iklädd en ljusblå robe af gaze, garnerad med hvita spetsar af högt värde och en krans af ljusröda blommor i håret. De öfriga damerna täflade i moderna och dyrbara toisetter, och kan det ej vara någon indiscretion att nämlady Spencer såsom en både till skönhet och toi lette värdig dame dhonneur åt hennes höga prinsessa. Herrarne voro alla civilt klädda, enligt bruket vid hofvet i London, ehuru de engelska sjöofficerarnes uniformer gjorde derifrån ett afbrott. De främmande prinsarne buro blåa bandet på hvit väst. Sedan konungen öppnat balen med en vals, i hvilken H. M:t förde prinsessan af Wales, prinsen af Wales förde H. M. drottningen och prinsen af Gläcksburg förde hertiginnan af Dalarne, fortsattes dansen, hvaruti de fremmande höga personerna deltogo med hela lifligheten af sin ålder, och slutades balen med en stor cotillion, som anfördes af prinsessan af Wales, med enkedrottningens vakthafvande kammarherre Aminoff till kavaljer, och deruti engelska och danska flaggor utgjorde belöningsoch igenkänningstecken. IK 11 gingo gästerna till soupern, som var serverad i nedra våningen i galleriet och de fyra nästgränsande rummen. Den, som vid tillfället tagit plats i öfra galleriet vid ett af mellanfönstren till stora trappan, hade ett skådospel af den mest öfverraskande art, då den lysande samlingen passerade den präktiga trappan, ett skådespel, hvartill väl något liknande vid en eller annan af våra stora dekorations-operor förekommer, men der endast sken och bild, då här var sanning och verklighet. Prinsens och prinsessans af Wales skål föreslogs af enkedrottningen sjelf vid den kongl. taffeln och af hofmarskalkar och kammarherrar vid de öfriga. Så långt utrymmet medgifvit var till festen inbjudet hvad för närvarande kunde vara tillgängligt af börd, skönhet, samhällsställning och litterär och estetisk utmärkthet, hvarvid må kunna nämnas fyra engelska tidningsreferenter, allt till ett antal af något öfver 300 personer, och hade Hennes M:t såsom en verklig Chåtelaine du vieux bon temps äfven inbjudit ställets auktoriteter ock åtskilliga Stockholmsboar, som omkring Drottningholm uppslagit sina bopålar för sommaren. Med sin vanliga, på en gång upphöjda och hjertliga uppmärksamhet, uppfyllde den höga värdinnan sitt sällskapsåliggande, så att hon glömde ingen och förband alla, från de mest framstående till de yngsta, de engelska sjökadetterna, hvilka ofta med glad öfverraskning emottogo uttrycken af en så hög och huld omsorg. Den kongl. familjen och dess höga gäster äterkommo till Stockholm kl. närmare 1 på natten. Konungen samt prins Oscar och sjöministern, gretve Platen gjorde i törgår besök jombord på engelska flottiljen. — Affärden till Gripsholm kl. 1 samma dag beskritves sålunda: Vid nedfarten till embarkeringsstället åkte det engelska tronföljareparet tillsammans i en k. vagn med förridare och prins Hans af Gläcksburg åkte bredvid H. M. konungen, hvilken sjelf körde sin phaeton förspänd med endast ett par hästar. Svea gardes musikkår, som under resan medföljde, uppspelade vid fartygets afgång från stranden en marsch. Fartyget förde för tillfället akterut vanlig svensk örlogsflagga och förut den engelska flaggan. De höga personerna medförde en ganska talrik svit. En större folkmängd hade vid tiden då resan skullle företagas samlat sig vid Slottet, å borggården, Storkyrkobrinken, Riddarhustorget, Riddarholmen och den der nedanför belägna ångfartygshamnen, för att få tillfälle se de höga resande, som under hela sin färd ned till hamnen helsades af allmänheten. Vid afresan från I Riddarholmshamnen helsades de afresande af den der tätt samlade folkmassan med ganska lifliga hurrarop.