Göteborgsposten – 1 oktober 1864, sida 1

Göleborg d. 1 Oktober 1864. Furstligt besök. Såsom förut omnämnts erna prinsen och prinsessan af Wales på deras återresa från Stockholm till Köpenhamn taga vägen öfver Göteborg. De åtföljas på resan hit af hertigen af Östergötland och afresan från hutvudstaden sker med extratåg om måndags morgon. Vid ankomsten hit lära de furstliga personerna omedelbart begifva sig ombord å ångaren Osborne, hvilken torde vara att hitvänta idag, samt der intaga diner, hvarefter afresan härifrån sker senare på aftonen. Teater. I fredags afslutades för längre tid de dramatiska föreställningarne å härvarande teater för att efterföljas af lyriska. Tvenne komedier gingo dervid för första gången i svensk drägt öfver tiljan, neml.: ÅÄfventyr på en lustresa i 5 akter och Efter tjugo är i 1 akt, båda från franskan. Det förra stycket är rikt, måhända för rikt på komiska upptåg och formliga galenskaper, i alla händelser är det för långt, och varande utan något värderikt innehåll genom 5 hela akter svårligen smältbart för åskådaren. Första akten är ett slags prolog och framställer några personer i en småstad, hvilka under ett helt år spelat kort med hvarandra och för hvarje spel afsatt i polangen. Summan har vuxit till mellan 4 och 500 francs och med dessa beslutar man att töretaga en lustfärd till Paris. Här möta dem de besattaste äfventyr och vedervärdigheter, tills slutligen det hela redes och sällskapet åter kommer i ro. Det är ej utan att ott par karakterer äro ganska väl tecknade, men det hela är för mycket anlagdt på att underhålla en publik med förslappad smak, att karaktersutvecklingen kunnat komma till sin fulla rätt. Hr Lindström var en förträfflig småstadsborgare af ett visst anseende inom sin krets och satte genom sitt återgifvande af rollen en prägel på denna, som erinrade om åtskilliga bättre typer ur lustspelets område. Äfven hrr Casper och Lundgren löste klanderfritt sina uppgifter, ehuru deras karakterer voro af förl. mera skizzerade än den förras. De öfriga medspelande utförde på bästa sätt sina partier och med den abandon samt det lif i spelet, som vi varit vana att hos det Zetterholmska sällskapet städse finna. Pjesens längd och inre tomhet motverkade dock det bifall, som bort komma samtliga de spelande till del. Efterpjesen Efter tjugo år var under all kritik och dess upptagande till spelning synes oss förunderligt. Utan intrig, rik på longörer, tom på innehåll, fullkomligt saknande qvickhet och med trubbiga repliker, visade sig detta stycke dödfödt, och ej ens apparitionen af ett dygdemönster, hugnadt med Monthyanska priset, förmådde rycka åskådarne ur den apathi, köld och trötthet, hvari de råkat, hvarföre ock ridåen föll under tystnad. En orättvisa begick publiken likväl. Den tillräknade de spelande de gifna styckenas brister och togo derföre under en oväntad köld afsked af Zetterholmska sällskapets medlemmar. Vi bedja dessa likväl vara öfvertygadeom, att allmänhetens mening i afseende på deras förtjenster om spelet är enstämmigt der gynsammaste, och att de endast böra på repen )